Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - »Ett och annat om handelsbabalansen», af w—S—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
krafter utan att med ett öre kunna föröka sin
nationalförmögenhet. För de mellan länderna sålunda utväxlade
värdena behöfver man naturligtvis en gemensam
måttstock, och man begagnar därtill den i de olika
samfunden en gång vedertagna, d. v. s. värdena mätas och
an-gifvas i penningar. Häri träffa vi då den omständighet,
som vant orsaken till att man i äldre tider förväxlat
målet och medlet, värdena och pengarna.
Ty den riktiga uppfattningen af förhållandet, sådan
den grundar sig på Adam Smiths berömda teori och
sådan den upprepats till leda, är den att
mellanfolks-handel är varuutbyte. Det är blott när man skall mäta
varuomsättningen och utjämna de skuldförhållanden,
hvilka af en eller annan orsak icke praktiskt kunna
likvideras med varor, som man tillgriper pengarna. Hvad
nu själfva förhållandet inom värdeomsättningen beträffar,
så torde det vara tämligen klart, att ett land i utbyte
mot de värden det gjort sig af med, bör hafva minst
lika stora värden tillbaka, om dess ekonomiska situation
ej skall rubbas. Det vill, för att tala handelsbalansens
språk, säga, att dess import måste vara minst lika stor
som dess export. När det nu till på köpet i de flesta
länders statistiska redogörelser visar sig att importen icke
så litet öfverstiger exporten, så ha vi den gamla
historien framme igen, spöket drifver på nytt sitt spel och
så tappa de goda människorna hufvudet. De ha en
gång för alla bitit sig fast vid den inbillningen, att
rikedom är detsamma som sammanskrapade pengar, och de
komma därför rätt snart till att resonnera som. så, att
omsättningen med utlandet måste gå ut att exportera det
mesta och importera det minsta möjliga. Ty — säga
de — skillnaden mellan export- och importvärdena skall
ju betalas i klingande mynt. På det sättet få vi
mycket pengar in i landet och på det sättet behålla vi dem.
Hvilka resultat ett dylikt resonnemang
nödvändigtvis måste leda till, ser man lätt af de antydningar vi
gjort i det föregående. Man skall efter hand blotta sitt
eget land på alla ekonomiska värden som det förmår
sätta i omlopp. Man skall sätta en onödig arbetskraft
i rörelse för att tillverka hvad man kan få både bättre
och billigare utifrån. Man skall hitta på de vildaste
utvägar för att vidmakthålla både naturliga och onaturliga
produktioner. Man skall genom prohibitiva, ständigt
intensivare afspärrningsmedel hindra all möjlig införsel;
och slutligen skall man sitta och dö af hunger och
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
