Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - De intellektuella, af Camille Mauclair
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
fruktan för hvarje nyhet, och först sedan kort tid tillbaka
läses Schopenhauer utan fördom och antipati. Årtionden
igenom släpade sig genom alla tidningar samma villfarelser
och lättsinniga omdömen om den store författaren till
»Världen såsom vilja och förställning».
Och hur är det i afseende på Ibsen? Framträdandet
af hans dramer mötte till en början den starkaste
opposition. Ty han omstörtade icke blott den dramatiska
tekniken och öfverraskade genom en blandning af symbolism
och verklighet, utan ställde den i Dumas d. y. förälskade
bourgeoisien inför en serie förskräckliga sociala problem,
inför en stolt aristokratiskt-anarkistisk moral, enkom danad
att uppreta medelklassen. Ibsen föreföll bourgeoisien i
Frankrike — liksom i alla andra länder — som en
fruktansvärd omstörtare, den förfärligaste näst Nietzsche. Hade
han blifvit den intelligenta eliten kär genom sina verks
litterära skönhet, sin storartade moral och den individuella
karaktären i sina tendenser, så öfverbjödo det borgerliga
hyckleriets beställsamma härolder hvarandra i att på det
förhatligaste sätt nedsvärta honom och stämpla honom
såsom laglöshetens profet. Skriftställarne skulle vara
solidariskt ansvarige för internationalen och -handlingens
propaganda; och då det därtill inträffade, att »intellektuelle»
af litterärt anseende i politiska processer syntes vid sidan
af enkla arbetare på de anklagades bänk, ansåg
kälkborgaren sin villfarelse för ett bevisadt faktum.
Bourgeoisiens hat till Wagner, till symbolismen, till Schopenhauer,
kortehgen till allt, som var nytt för densamma och som
den icke förstod, koncentrerade sig slutligen på den
teoretiska anarkismens djärfva talmän. Och likväl befattade sig
blott ett fåtal af dem, som därför blefvo hatade, med
praktisk politik. Om de lutade åt anarkistiska idéer, så var
det som ett nödvändigt kompletterande af deras motvilja
mot de tanklösa traditionerna i konsten och moralens sega
fördomar. Som medborgare och valmän förhöllo de sig
fullkomligt lugna. Boulangismen föreföll dem från första
början misstänkt; det, som i dess första dagar slog an på
en eller annan, var på sin höjd dess fientlighet mot det
parlamentariska oskicket och programmet till en förändring
i författningen. Alla förståndiga människor i Frankrike
anse en omgestaltning af den borgerliga lagen och en
revision af 1875 års författning nödvändiga. Dock alltför
snart blef det tydligt, att bakom de stora löftena dolde
sig blott en liten personlig ärelystnad. Några unge
skriftställare slöto sig till Boulanger, för att göra karriär, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
