Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
sitt öga i världsaltets yttersta nebulosor, som äro billioner mil
aflägsna frän oss: och allt detta egentligen blott som en liten
omväg till det ena problemet: att hoppa öfver sin egen skugga.
Denna mänsklighet är under allt detta blott en spegelbild af
individen. Hvarje enskild människa är en flämtande Ahasverus,
som skulle vilja hinna upp sig själf. Blott för syns skull plåga
vi oss själfva för allehanda. Den individ, som hvar och en
vill hinna fram till, är detta Jag, som sitter på vår egen näsa.
Hela kedjan af lifvets erfarenheter inskränker sig till evinnerliga
öfverraskningar af alla slag, dels genom detta Jags dygder, dels
genom dess dumheter, om hvilka vi förut icke ens kunnat
drömma. Om vi blott kunde komma underfund därmed!
Er-öfra oss själfva! Men individens synliga lif är alltför kort.
Såsom ett rökmoln nedstiger det på ofattligt sätt ur rymden
och inom en handvändning återvänder det som stoft och aska
till rymden. Så hoppas man frälsning af mänskligheten, af
många generationer. Den ena generationen öfverlemnar sin
otillfredsställda längtan åt den nästa. Och så spännes tråden genom
århundradena. Den räcker äfven in i det nittonde. En rörlig:
tråd, på hvilken det förflutnas alla milloner tänkande
människosjälars koncentrerade längtan löper. De ringa och arma
varelser, som utspunnit den, från Zaratustra, som nu blott som en
till hälften hemsk stjärnbild dyker upp långt nere vid
människosläktets horisont, intill Spinozas milda ögon och Herders
bittra resignation, äro alla för länge sedan döda och
förmultnade. Men längtan efter människogåtans lösning är odödlig
såsom Robert Mayers i alla växlingar evigt vidmakthållna
-energi.
Och hvad nu det nittonde seklet vidkommer har det med
hänsyn till problemet börjat mycket anspråkslöst. Man måste
komma ihåg, hvilket förfärligt århundrade föregick
bankruttförklaringen. Det adertonde seklet har icke blott att uppvisa den
politisktsociala bankrutten af en värld, som först i Frankrike
uppslukas af malströmmen. Äfven då var det på sista slutet
fraga om en dom öfver människan i sin helhet. Men
problemet låg därvid så att säga doldt i klädedräkter och
ståndskän-netecken. En mera djupgående bankrutt var i själfva verket
mycket mera naken. Den gammaltestamentliga människan gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
