Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00 4
stämningens intensitet. Och nu frågas det först, hur förhåller
det sig med de verkliga framstegen? Frågan blir brännande,
emedan i det ögonblick då vi återigen intränga i något nytt, i
det tjugonde seklet, är den första pingststämningen för dessa ting
i hvarje fall borta. Den mycket nyktra reflexionen kommer
till sin rätt. desto nyktrare som hela eröfringsförsöket från
början bestämdt vändt sig till det kalla logiska förståndet och
i mycket ringare grad till hjärtats impulsiva logik. »Vattnet
brusar, vattnet sväller. . .» Nu vilja vi försöka att en gång
kallblodigt dröja därvid.
Människan, vunnen af naturforskningen i nittonde seklet:
detta representeras för massan blott af ett enda namn Darw in.
Men man brukar glömma, att tre ting här förenas, som
visserligen slutligen komma tillsamman i Darwins’ tidehvarf. Säkert
är i alla de tre förhållandena, att människan, »människan som
objekt» med dem utgår ur seklet helt annan än hon ingick.
Frågan är blott om ordet »annan» betyder: ny och därför
klarare, eller: ny och alltså ånyo mera invecklad.
Låtom oss lägga litet simpel kronologi till grund.
Historiskt riktades det första eröfringståget i nittonde århundradet
mot den individuella människan. Den individuella människan,
— det vill icke säga den människa, som för årtusenden sedan
någonstädes, på något sätt, af något skäl en gång uppstått
såsom en hcl typ. Nej, det är den människa, som ännu i
dag allestädes uppkommer. En man och en kvinna — och
ett barn: där hafva vi henne. Denna människa har gällt och gäller
för den enfaldige som den faktiska människan, om hvars
uppkomst egentligen icke kan blifva tvist. Den alldagliga
framställningen af människor är sannerligen en precis likaså djup,
märkvärdig och gåtfull akt som den första människans
imaginära ursprungliga uppkomst någonsin kan vara. Och allvarliga,
tänkande hufvuden hafva också städse insett och känt, att man
lika gärna kunde utgå därifrån på ett eröfringståg in i hjärtat
af problemet, som i omvänd ordning; man visste blott icke,
hur det skulle ske. Hur man vridit och vändt på problemet
kan exempelvis spåras in i den kristliga dogmatiken, där man
likväl annars trodde sig så långt aflägsnad från naturen som
möjligt. Jag tänker t. o. m., att vi skulle hafva en långt vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
