Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
defullare »afiélsens och födelsens mystik», om icke redan tidigt
hela det dithörande stoffet genom föreställningen om det
an-stötliga däri (ursprungligen sannolikt en naturens skjddsprincip
under människosläktets råa tillstånd) inhöljts i en slöja och
konstladt undanträngts från alla diskussioner. Men slutligen var
äfven denna fördämning icke stark nog att hämma floden. I
läkarevetenskapen, i läkekonsten fann det tillväxande
människosläktet en skyddsprincip, som blef så mäktig i sin verkan, att
alla andra måste vika därför, äfven rivaliserande principer.
Hvad religionen icke fullbordat (eller blott ofullkomligt och
lokalt en gång genomfört, men också alltid åter förlorat) det
åstadkom läkarevetenskapen. Hon proklamerade den sunda
satsen, i hvilken i själfva verket dolde sig en slags
myndighetsförklaring för mänskligheten: Natziralia non sunt tzirpia, det
naturliga, sanna, verkliga är (just för sanningens skull) i och
för sig sedligt. Med denna sats blef också fortplantningspr
>-blemet definitivt befriadt från bannlysningen och kunde öppet
prisgifvas till eröfringsområde för kunskapen om
människosläktet. Och då vetenskapen syntes bestämd, kom med passande
konsekvens också förståndet. Mikroskopet uppfanns. Och nu.
blir saken akut.
Mikroskopet riktas på den mänskliga sädesvätskan. Ett
utomordentligt moment i vetandet! Ytterligt små kroppar, icke
olika grodyngel, visa sig; de hafva ett hufvud eller en kropp,
hur man vill kalla det, — och baktill en smal liten svans.
De röra sig själfständigt, med stor liflighet och hastighet. Man
kan tänka sig, att himmel och jord gått omkring för den första»
som såg detta skådespel. Ett nyfödt barn och en fullvuxen
man äro i alla fall redan två mycket skiljaktiga varelser. Men
dessa mikroskopiskt små sädesdjur af grodyngelsskepnad och
en människa i allmänhet!
Och dock var antagandet tusenårigt, bibliskt, rättsligt, i
alla afseenden vördnadsvärdt traditionellt, att säden redan var
människan, den nya människan. Hvart och ett af dessa
sprattlande kräk under mikroskopets linser är redan, från första början,
utkastet till en verklig människa! Hvad som i viss mån
inverkade lugnande på det tidsskede, som upplefde detta (det
sjuttonde seklet), var att män i början icke uppskattade hela dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
