Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
niska. Isperioden i och för sig kunde naturligtvis icke förnekas.
Men den förlorade en stor del af sin ryslighet. Den åtskilde
icke mammutdjuret och människan, utan båda hade råkats just
under densamma. Den hade helt enkelt inträffat under detta
nya kapitel af människans urhistoria. Desto märkvärdigare.
Dèn mänskliga kulturens morgonrodnad öfver polarisen, som
gled ned från Sverige ända ned till Tysklands öfvergångsberg.
Moses ringa vishet, — hvad hade den vetat om detta! Nu,
sedan förtrollningen var bruten, hade vi öfverallt högtals med
fakta. Vi behöfva icke längre vandra till Somme-dalen. På
vår litterära storhetstids guldfält hafva vi bevisen. I Taubach
vid Weimar, vid Ilm. Göthe, Schiller och Herder hafva
skridit fram öfver platsen. De drefvo här bildningen till en höjd,
på hvilken vårt sekel skådar tillbaka. Men de anade icke, att
under deras steg genljöd marken af begrafna skatter från all
kulturs ursprung. Isperioden hade haft varmare mellantider.
Under en sådan mellantid lefde här stenålderns människor, —
vid en liten sjö, som Ilm bildade norr om Weimar.
Kvar-lefvorna af deras föda, ben, kol, slipade sten vapen föllo i sjön.
Aflagringen af inströmmande bäckar ur musselkalkstensberget
betäckte lämningarna med kalktuff. Så hafva de blifvit
bevarade och ligga ännu på platsen. Ben af bisonoxen ligga där
med det karaktäristiska märket efter märgkanalens öppnande med
en hörntand ur björnens underkäk som verktyg. Ben af unga
björnar, unga rhinoceros, unga elefanter, emedan den primitive
jägaren lättast kunnat betvinga dem och släpa hem dem.
Flertalet af benen synas förkolnade: elden på härden lågade redan.
Elden, hvars uppfinning isperioderna gjorde så nödvändig. Af
elden rödfärgade och förhårdnade musselkalkstycken antyda
direkt varaktiga eldstäder. Och mellan verktygen allehanda
af-skräde, hvad helst som föll i vattnet: björnkäkar använda
som vapen, hackor och slagor af hjorthorn, en bägare af en
stor lårbenskål. Man frågar sig, hvilken roll dessa tarfliga
bohagsting, som en jägare från isperioden bortkastade som
värdelöst skräp, väl skulle hafva spelat i »Tankar öfver
människo-historiens filosofi» eller i den store diktaren-geologens
tankevärld, hvilken med sin hammare knackat sönder så mycket sten.
En liknande fyndort ligger vid Schussenq^^ i Oberschwaben.
Nordisk Revy, V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
