Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
Här har människan själf direkte lefvat vid moränerna af en
isperiod. På sextiotalet blef det frågan om att göra källan
djupare genom gräfning. Därvid kom en urgammal torfmosse i
isperiodens gletschergrus i dagen. I hufvudsak något alldeles
liknande som därborta vid Weimar: en förhistorisk
afskrädes-grop. Det är ett egendomligt faktum, som upprepas ännu en
gång i de s. k. kjökkenmöddingerne, gamla musselbankar vid
danska kusten: afskrädeshögarne synas varaktigare än själfva
kulturen, som grundlagts på dem. Berlin med sina gyllene
kupoler och segermonument försvinner måhända en gång, men
det lager af sönderslagna drickskärl, gammalt rostigt järn och
läderbitar af stöflar, som det bildat under sig, skall sedan blifva
en geologisk formation, som man gräfver upp ur djupet.
Syra-kusa med dess underbara tempel har förflyktigats som en dröm;
men i de stenbrott, som lämnade byggnadsstenen till de
grusade templen, sitter man ännu i dag och dricker ett kostligt
v n i källarhvalfvens svalka. Så äfven vid Schussenquelle, där
ett förhistoriskt nybygge torde hafva blomstrat. Det torde hafva
varit en anhaltsplats för jägare under sommarmånaderna, då
isen smälte undan. Renar jagades på den för tillfället
grönskande betesmarken. Mossorna i urgräfningen, som ännu äro
väl bibehållna, hafva numera sina likar blott i Lapplands och
Grönlands fjällsjöar. Må man taga inventariet i ögonsikte.
Krossade märgben som vid Weimar, grofva block för slakten
och brända hällstenar; i sitt slag redan konstnärliga arbeten af
renhorn, flintknifvar med handtag, dolkar och kolfvar, pilar med
giftskåror och häfstänger, som begagnades vid gräfvandet af
groparne, i hvilka de större djuren fångades; äfvenså metkrokar.
Men ännu icke det minsta spår af lerkärl. Ett skaft af
ren-djursben utvisar regebundna, filade skåror, måhända siffror, som
angåfyo resultatet af jakten. Röd färg ligger i massor bland
skräpet: förmodligen ett skönhetsmedel, hvarmed jägarne
barbariskt målade ut sig, såsom våra dagars indianer.
Mycket vatten kommer ännu att flyta genom Ilm och
källan, innan man får svar på frågan, om denna mammut- och
rendjurs-människa då för tiden var ny i Europa, om hon
invandrat eller varit autokton, och om den mycket starka kölden
blott tidtals undanträngt henne från norden. Men det är desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
