Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
säkrare, att i det nittonde seklet har för oss i och med
upptäckten af dessa kvarlefvor en »ny människa» uppträdt på scenen.
Det är den andra eröfringen, som mänskligheten i detta sekel
gjort inom sig själf, i sin ur-gestalt, som buren af generationer,
går genom årtusendena. Äfven denna eröfring har liksom den
embryologiska blott blifvit säkrare genom den motsägelse, som
den länge mötte. Då Lyell sade sitt vetenskapliga ja och amen
till den gamle Bouchers fantastiska upptäckt, funnos i hela vida
världen ännu inga darwinistiska idéer. Men det skulle icke
dröja mycket länge, och då en gång den tanken uppstått, att
människan kunde härstamma från djuret, då blefvo dessa
förhistoriska fakta på en gång på ett alldeles nytt vis föremål för
de mest förbittrade partitvister. Somliga funderade, om man
icke bortom denna förhistoriska mammutjägare kunde komma
till apmänniskan. Andra förstodo nu, att det icke längre var
frågan endast om upphäfvandet af en geologisk dogm af den
gamle Cuvier, utan ett nytt eröfringståg på ett område, som
man hade reserverat åt tron, och som denna »tro» ovillkorligen
»trodde» sig behöfva för sin fortfarande tillvaro som världsmakt.
Ett mellanparti af forskare, som icke ville hålla sig till
någondera sidan, så länge partien stredo, predikade under tiden
skepticism och åter skepticism. Här och där antog den löjliga
former. För apteoriens anhängare tycktes det i första rummet
vara viktigt, om desse mammutjägares hufvudskålar voro ännu
aplikare än hufvudskålarne af våra dagars nimroder. Där
före-fanns nu en hufvudskål från Neanderdalen vid Düsseldorf. Enligt
uppgift förhistorisk, — berättelsen om dess upptäckt är ännu i
dag dunkel och så godt som omöjlig att bevisa. Det var ett
människokranium, men vissa kännetecken påminte på sätt och
vis om ett apkranium, hvilket hittills aldrig inträffat med
människoben. Följaktligen uppstodo stridiga utlåtanden från alla
håll. Så kom den gamle Virchow, alla skeptikers, alla
försikti-ges öfverhufvud. Han ville icke vela af några antaganden,
blott fakta, endast fakta. Skulle Neanderdalens kranium vara
ett aplikt människokranium, ett bevis på den fordom försiggångna
öfvergången från apa till människa? En hypotes, en farlig
hypotes! Den försiktige håller sig till det faktiska. Kraniet
visar otvifvelaktigt egendomliga kännetecken men hvarför våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
