Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59$
sig på något så djärft som den darwinistiska hypotesen? Hur
mycket enklare vore det ej att antaga följande: Kraniet
antages vara förhistoriskt. Dess ägares lefnadsroman torde vara
som följer. I förhistorisk tid kom ett barn till världen, som
hade en mycket aflång hnfvudskål och som individuell
egendomlighet påfallande starkt utvecklade pannhålor. Detta barn
var alltifrån sin späda ålder sjukligt, det led af rachitis, och
detta var första anledningen till sjukliga förändringar i
benbyggnaden. Det oaktadt växte det sjukliga barnet upp till en frisk,
stark man. Han deltog i sin vilda, förhistoriska tids strider,
och vid flera tillfällen fick han hufvudskålen nästan krossad.
Följden: nya abnorma förändringar hos kraniet. Men trots alla
skador, nalkades en lång ålderdom. Men då angrep de
jordiska lidandenas krona: gikten, ådragen i fuktiga hålor, vår
för-historiske gamle man. Och botgörelsens krona blef tillika
kronan på förändringen i benbyggnaden, ännu en gång omformade
ödet denne förhistoriske Lazarus, tills hans kranium slutligen
var ett verkligt apkranium. Men just detta lidandets kranium
har i vår tid kommit i dagen, förvirrande förståndet på alla
dåliga Darwinister och förledande till fåfängliga hypoteser. Så
talade den gamle Virchow för att afvärja alla »hypoteser» genom
»fakta». Men all god skepticism i all ära och med den
fredligaste sinnesstämning, kan man icke underlåta att fråga, hvem
som härvidlag är den dumdristigaste hypotesmakaren . . .?
Emellertid är denna sak egentligen så likgiltig som möjligt. Såsom
man efter hand allmänt insett, förefinnes, strängt darwinistiskt
taget, alldeles intet skäl att vänta aplika kranier ännu hos
isperiodens mammut-jägare. Ännu i dag lefva i Södra Amerika
indianstammar i fullkomlig stenålderskultur och hafva likväl de
mest äkta människokranier. Dessa människor från Weimar, från
källan i Oberschwaben och från Somme-dalen, som kanske
hafva upptäckt det artificiella sättet att göra upp eld, som i
alla händelser begagnade verktyg, som enligt öfverbevisande
fynd tillhörde ett folk, som redan ristade icke dåliga djurbilder
på rendjurshorn och elfenben, — hvarför skulle de väl ännu
hafva varit till hälften apor? De hafva måhända utfört mer i
afseende på grundläggande kultur, än vi alla tillsammantagna
för framtiden, — om de icke redan voro äkta »människor», så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
