Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
skans tänkande i hjärnan icke är att uppfatta annorlunda än
urinens framställande genom njurarne. Fint sagdt, ja visst. Man
måste blott ställa det i dess rätta ljus. Om dessa båda
barnalstringar äro jämförliga, så har därmed uttalats ett omdöme,
som förflyttar urinens producerande inom det gåtfullas område.
Ty tankeproduktionen, hela sammanhanget mellan hjärna och
tänkande är alla mysteriers mysterium. Skulle urinproduktionen
i njurarna vara jämförlig därmed, — välan, men huru ofantligt
invecklad, hvilket enormt problem blir icke då denna blott
skenbart »enkla, mekaniska process»! Det försåtliga, som såg ut att
»hafva förklarat allt», låg däri, att det ett ögonblick kunde synas,
som om det »mekaniska» vore något rätt och slätt »förklaradt»
och på det skulle nu det lefvande utan inskränkning i dess
hemlighet återföras. Men därom kan aldrig blifva tal. Lyckas
det mig att utan inskränkning nedbringa det lefvande,
medvetet mänskliga, till det mekaniska, naturliga, så är just detta
mekaniska och naturliga från denna stund det dubbelt gåtfulla.
Om »lifvet» till sin uppkomsts möjlighet låg i »materien», så
är denna materie, såsom innerst frän evighet med lif begåfvad
och lifskraftig, dubbelt underbar och gåtfull. Om hela
människan i afseende pä uppkomstmöjligheten förefanns hos apor,
halfapor, pungdjur, näbbdjur och så vidare ända till ur-cellen
— och verkligen fullkomligt förefanns, utan sedermera
tillskyndande änglar — så äro just dessa hedervärda djur dubbelt
underbara och gåtfulla. I korthet sagdt: har materialismen rätt
däri, att människan likaväl som hvarje liten järnfilspän och
hvarje fixstjärnsol är »blott materie», — nå, då kan just denna
materie rycka fram från en artificielt afsöndrad och därför
föraktad isolering in i hela världsgåtans brännpunkt. Det har
förskräckt mången, att detta »människans eröfrande» låter
människan sjunka ned till materien. Jag säger: det är en ny
uppgift att höja materien till ett ting, som till och med omfattar
människan. Då det omedelbart gifna, subjektivt gåtfulla hos denna
människa (hvilket omöjligt såsom sådant kan bestridas) blir
beståndande, så följer därmed ett sådant upphöjande af materien,
att det alls icke kan tänkas mera storartadt. Människan sjunker
icke, utan materien stiger. Människogåtan utvidgas helt enkelt,
då den blir en gåta om solar och fixstjärnor. Dessa solar för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
