Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En tjuf, skizz af Adolfo Maspes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Bestört och öfverraskad ser modern upp. “Hvad
går åt dig? Hvarför gråter du?“
Gaston kan icke tala, gråten tillsnör hans strupe,
han snyftar konvulsiviskt med näsduken tryckt mellan
tänderna.
Fru Helene stiger upp och går fram till honom,
ömt stryker hon med ena handen öfver hans hufvud,
så böjer hon sig ned och trycker en lång kyss på
hans hår.
En darrning skakar vid denna smekning den
finlemmade gossgestalten, men den lugnar honom icke.
Hejdlöst störta tårarne ur hans inflammerade ögon. Han
känner sig djupt olycklig.
På en gång slingrar han våldsamt sina armar kring
sin mor, trycker henne intill sig och hviskar lidelsefullt:
“Mamma, mamma, låt oss flytta tillbaka till Castelforte!
Där var jag så lycklig!“
Modern återgäldar hans innerliga omfamning; hon
vill svara — men hon kan icke, en osanning vill icke
komma öfver hennes läppar. De tiga båda.
Då slår klockan tio.
Gaston spritter till, som om detta ljud återväckte
honom till medvetande, han reser sig, tager en ljusstake
från kaminen och säger kallt: “Det är sent, mamma, jag
är trött och går nu och lägger mig.“
“Nåå — och min kyss?“ säger hon frågande, då
han trotsigt och utan att säga godnatt ämnar aflägsna sig.
Han går tillbaka och räcker henne med likgiltig
min sina läppar till en kyss.
Då Gaston lämnat rummet sitter modern länge kvar
på sin plats, fördjupad i tankar.
“Nu blir det allvarsamt44, hviskar hon slutligen och
reser sig hastigt med en suck.
Tjänstflickan kommer in: “Har ni något mer att
befalla?44
“Nej, du kan gå.44
Anna säger god natt och går upp till sitt rum,
sedan hon uträttat sina sista åligganden, burit in vatten i
sofrummen, tagit de hvita täckena från sängarne och
skjutit säkerhetskedjan framför porten.
Ännu en stund hör man från vinden glappandet af
hennes tunga tofflor, sedan blir allt stilla; Helena är
alldeles ensam.
Hvarför drager hon sig icke tillbaka till sitt rum?
Hon kan ännu icke besluta sig därför.
I
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
