Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VII. I och kring »Der Hofburg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
dödssätt, — en svägerska, hertiginnan af Alencon, och en
nièce, ärkehertig Albrechts yngsta dotter, förtäras af
lågorna, — en nevö, ärkehertig Josefs yngre son, skjuta
sig en kula genom hjärtat, o. s. v., o. s. v.
Sannerligen: om en viss bitterhet, eller åtminstone
slutenhet, till sist alstrats af alla dessa olyckor — hvem
skulle vilja förtycka det? Emellertid lär kejsaren i grund
och botten ha öppet öga och hjärta för äfven andras
bekymmer och sorger, än sina egna. “Han är
välgörande44, säger en skildrare, “men han utöfvar sin
välgörenhet lika tyst, som han regerar. Han låter icke den
vänstra handen veta, hvad den högra gör, — och
därför har han från vissa håll utpekats som “snål“ . . .
Sannt är emellertid, att kejsaren är varmt intresserad
för att lägga en solid ekonomisk grundval för sina båda
döttrars och sin ende sondotters “etablering“. Då han
ej får öfverlämna kronan åt någon egen ättling, är det
ju ganska naturligt, att han dock vill veta sina
afkom-lingar “väl försörjda". Och under 50 års regering har
också — trots kejsarinnan Elisabets extravaganser — ej
så litet årligen kunnat “läggas af“, så att kejsarens
döttrar och sondotter äro nog ej sämre ställda än de ofvan
omnämnda ärkehertigarne och ärkehertiginnorna, som
njuta af Este, Teschen, Tyska Ordens- och
Kohary-fidei-kommissen.
Kejsar Frans Josefs enda “själfständiga“ punkt, så
att säga, gent emot parlament och alla, är armén; i dess
intresse har han t. o. m. någon gång kunnat låta en
ministär gå, som haft “parlamentets förtroende44. — Hans
enda nöje åter är numera jakten, en ärftlig passion inom
huset Österrike, alltifrån gamle kejsar Maximilian I:s tid.
Det var ej så många år sedan, då kejsaren ännu kunde
förfölja en stenget upp på Salzkammerguts alptoppar,
då han steg upp före soluppgången för att komma i
tillfälle att skjuta en tjädertupp, eller då han kunde
tillbringa flera timmar med att spåra en hjort.
Kejsarinnans död tyckes emellertid ha gjort
kejsaren mindre rörlig, t. o. m. beröfvat honom en del af
hans militäriska- och jägarintressen. Hans arbetsamhet
“inomhus44 är sig emellertid lik; från tidigt på morgonen
tecknar han sitt namn, studerar tidningarna, genomgår
handlingar och konfererar med sina ministrar. — För
öfrigt lefver han blott för sin familj: för sondottern,
hvilkens moder nästan ständigt är på resande fot, samt
för de båda gifta döttrarne, af hvilka den äldre t. o. m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
