Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
kom från Upsala — det var en svensk — var det en
intressantare bana, som lockat honom, och en tid hade
han också varit fästad vid universitetet i Encarnacion,
men denna bildningsanstalt var icke danad för att
behålla lärarekrafter från Europa, och nu tycktes han vara
så mätt på Podolina och allt, som hörde dit, att han
knappt gitte öppna ögonen och betrakta de små
senori-tor, som begynte trippa upp och ned för Calle Cordoba
i vårtoiletter, hvilka skulle fått folk att vända sig om i
Paris.
“Du ser inte glad ut, Dahlberg", sade Caspersen.
“Det är ändå en håla, som växer till, lilla Santa Rosa
med sin Calle Libertad, sin Calle Cordoba och sina
100,000 själar.“
“Ovedersägligt“, genmälte svensken. “Synd bara,
det har jag alltid sagt, att de själarne inte sitta i en
kropp, som dinglar i en galge.“
Dansken sköt godmodigt ut läpparne. Hans
skandinaviske vän var sjuk och förbittrad af sin vistelse
i den stora republiken söder om Brasilien — man fick
icke räkna så noga med hvad han sade.
“Om det är den ohederlige, som blir hängd, och
den hederlige som hissar honom upp i galgen, tycker
jag inte, att situationen är så munter för någon af dem“,
försökte han att medla. “Låt oss visa oss öfverseende
mot våra vänner podolinarne. De äro kanske bättre än
vi tro.“
“Det är möjligt“, sade läraren vid El Colegio
Pro-vincial, “om de bara ville unna oss vårt dagliga bröd,
fast vi inte förstå oss på att stjäla."
Det var sorgen i hans lif. En försumlig natur hade
underlåtit att utrusta honom med anlag för bofstreck
af någon sort, ehuru det skulle kunna tyckas, att han
åtminstone bort vara i stånd till att bedraga folk på det
viset, att han inte lärt dem något och ändå gjort dem
till filosofie doktorer, men inte ens det hade legat för
honom. Till och med i Encarnacion hade han gjort,
hvad han mot bättre vetande — han befann sig ju i
Podolina och var väl inte blind för hur annat folk bar
sig åt — envisades att kalla sin pligt. Ett sätt att se
saker och ting, som var så olikt det lokala, måste
naturligtvis leda till hopplös fattigdom, och det hade det
mycket riktigt också gjort. Styrelsen för El Colegio
Provincial brydde sig inte ens om att betala ut hans
lön a- det kunde lära dumma européer att vara mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
