Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
hunnit bli polismästare än — tömde alla hans gömmor
och hittade den lilla summan på 2,000 pesos plus lite’
till, som han stoppade i. sin ficka. Den döde var en
sparsam och ordentlig man, som satte värde på att äga
en samlad slant, och då man frågade Paz, om han
funnit något, gaf han helt enkelt det beskedet, att folk inte
skulle oroa sig för så litet. Fans det något, var det
bättre på sin plats i hans ficka än i ett rostigt
kassaskrin hos någon gringo* Han hade en så vacker
användning för sina pengar. Han intresserade sig för
numis-matiska samlingar. Någonting så godt som
vetenskapligt alltså. Tänka sig -• något så godt som
vetenskapligt.
“Ja“, sade Caspersen, “han skattar åt den vunnen
liksom jag tycker om att samla andra kuriositeter. Det
skall du inte se så ledsen ut för, Dahlberg. Det är
lönlöst att kritisera podolinarne.“
“Alldeles lönlöst“, instämde svensken. Han tillät
sig icke heller den allra svagaste kritik, men samme
man hade’ haft hand om kvarlåtenskapen efter en
gammal polack och stulit en dyrbar samling antika
guldmynt, som gubben fört med sig från Krakau.
Lyckligtvis hade han en och samma ursäkt — numismatiken.
Det förklarar allt.
Ingeniören skrattade gemytligt. Dahlbergs historia
skulle inte varit dum, om den varit bättre berättad, men
på sista tiden hade det kommit något så bittert öfver
mannen. I stället för att taga det hela öfverlägset och
skämtande, såg han ut som om han grämt sig öfver
orättfärdigheten för sin egen personliga del och velat
nedkalla ett regn af eld och svafvel öfver Podolina.
Det var nog sjukdomen, hans svåra sjukdom, och man
fick ha öfverseende med honom, fast han blef tråkig
med sitt hat till Santa Rosa och dess innebyggare. När
man nu en gång kommit att bo där, måste man väl
försöka göra det bästa möjliga af tillvaron, och om det
blef för svårt, hade man ju alltid den utvägen att bestå
sig en liten tripp till Buen—Tiempo. Det var inte Paris,
Wien eller Köpenham, men man fick ändå en liten
efter-smak, en liten eftersmak af kulturen, om man inte gick
omkring med ljus och lykta och stupade på allt dumt
och befängdt som Dahlberg, stackare. Caspersen hade
fattat det beslutet att icke förarga sig. Visst var det
* Öknamn på utländihgar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
