Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
små i hälarne — — — Sakta i backarne, du har för
brådtom, Caspersen! Två, tre små–––––––-Han skulle
väl ge henne tid att vänja sig vid smekmånaden först.
Sedan kom allt det andra i tur och ordning. Efter
vanligheten åtminstone, efter vanligheten. Man kunde våga
hoppas på en talrik barnskara. I det fallet gjorde
rosa-rinorna sin plikt.
Så upp öfver öronen kär var han inte, men
seho-ritan föll honom rätt bra i smaken, och om det nu blef
en klok och förnuftig husmor, som inte gick okammad
halfva dagen och lefde på soppkött för att få pengar
till toiletter och smink, så skulle han nog bli belåten.
Godt ville han äta, den svagheten hade han, men han
var inte utan öga för det kvinnliga behaget. Sehoran
skulle få vackra saker och se en förälskad äkta man,
om sehoran bara var förståndig och inte glömde, att
man var två. Det är inte du, inte du, som spelar
första fiolen, lilla Eva.
Caspersen var vid så godt lynne, att han
smågno-lade, när han kastade en blick öfver den
grönskande-pation i domarens hus, men då en tolf-tretton års pojko
med tagelsträft hår och den färg af vidbränd bulle,
som-karakteriserar de infödde i republiken Podolina, öppnat
dörren till salongen, var det en fulländadt korrekt ung
man, som steg öfver tröskeln och bugade sig för ställets
härskarinna, hvilken smålog med all den älskvärdhet en
sehora Arcyra, född Schlau, kan lägga i dagen, och det
är inte litet. Åtminstone fann Caspersen henne
förtjusande med sin fylliga figur och sitt fylliga lilla ansikte,
hvars glatta rundning gaf henne en obestämd likhet
med mogna plommon, han tänkte på reine-claude —
blotta åsynen kunde komma det att vattnas i munnen
på honom — och dock var det med stor sinnesro han
mötte den smältande blick sehoran hade i sina små ögon.
Hon var söt, men det fans någonting ännu sötare-.
Purisima satt midt emot henne, och båda damerna voro
ungefär lika klädda, men sehoritan gick i en helt annan stil.
Är du ond på mig, min lilla flicka? var hans första
tanke. I nästa ögonblick visste han fullkomligt, hvar
han hade henne — det var ju en rosarina och en af
dem, som alltid se ned på de otäcka karlarne.
Du vill ge mig ett högt begrepp om ditt moraliska
värde, sade han för sig själf. Behöfs inte, Purisima,
behöfs inte. Jag tror det är tvättäkta. Jag tänker ju
fria till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
