Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Den vackra senoritans smala ansikte var kallt ocli
orörligt under sminket. Hon höll ögonbrynen litet
uppdragna och ögonlocken halfsänkta. Det var knappt hon
värdigades låta honom beundra sin oberördt kyliga blick.
“Det är ju en evighet sedan man såg till er“,
be-gynte domarens unga fru. “Seiior Paz påstår, att det
skall finnas så vackra unga damer i Puerto-Alto.“
“Ja“, sade han, “det har Paz kanske bättre reda
på än jag. Snart kan han komma dit på några timmar
och se, om de verkligen göra skäl för sitt rykte.
Järnvägsskenorna var det enda, som intresserade mig.“
Senoran tycktes icke rätt veta, hvad hon skulle
svara, och senoritan satt stum. Utan att lägga vidare
märke till att man ej tyckte om hvad han sagt om
polismästaren, fortfor Caspersen att tala om sin
förvisningsort. Därborta i Puerto-Alto stod han utanför den
civiliserade världen och visste ingenting om vänner och
bekanta. Det var sant, att han råkat seiior Arcyra och
fått höra, hur det stod till med damerna och hvar
herrskapet Törnegrens uppehöll sig, men det var rätt länge
sedan, en hel månad snart.
“Det sista bref jag hade från Lola var från Paris“,
sade senoran, “men i augusti reste de omkring i
Sverige, och hon skref till mig från en badort, som heter
Visby. Där skall det finnas hus, som stå kvar ända
från medeltiden. Hvarför rifver man inte de gamla
kåkarna?“
Det fins saker, som en man med hufvud håller sig
för god att svara på, och Caspersen satt tyst. Mot sin
vilja hade han dock kommit till att småle, men det var
inte hans mening att visa, hvad han tänkte om senoran
— där åtminstone.
“Octavio“ — det var mannen — “säger, att de äro
så konservativa därborta“, fortsatte hon, “och det
tycker jag är dumt.“
Caspersen smålog fortfarande. Det var tydligen
icke egnadt att höja svenskarnes anseende, att de tålte
sådant gammalt skräp som medeltidsruiner i en stad.
Annars skulle det ju vara ett icke alltför dumt och
obildadt folk, om bildningen också icke kunde jämföras
med hvad som dagligen föres till torgs i Podolina.
“Ja, det vittnar ju icke om något vidare upplyst
förstånd“, sade han. “Men hvilken idé af Törnegren
att visa den nygifta något sådant. Inte kunde det
intressera henne. “
Nordisk Revy. V. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
