Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Purisima, teckning från Podolina, af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
passa på damerna emellan fem och sex och hviska små
artigheter i örat på dem.“
Senoran slog upp sin solfjäder och rodnade lite
smått. Det var inte det hon menade, inte det. De
där artigheterna kunde de behålla för sig själfva.
“Eller slösa på lämpligare föremål", inföll Purisima.
som ändtligen tycktes intressera sig för samtalet.
“Men, mina damer", sade Caspersen, “om damerna
inte ville höra på, så skulle väl herrarne ta sitt parti
och tiga ... af brist på uppmuntran."
“Det fattades bara“, utbrast domarens unga maka,
“det fattades bara, att det skulle vara vårt fel —.“
“Mina damer“, medlade Caspersen, "jag talar inte
om fel, jag menar bara, att det kanske, när allt kommer
omkring, är ett lika angenämt tidsfördrif för båda
parterna. “
Que cosa! Hvad var det han sade? Han blef ju
rent af oförskämd, gringon. “Jag har inte rest“, kom
det stelt från Purisima, “jag vet inte, hur det är på
andra ställen, men här i Santa Rosa ser man helst att
man slipper se herrarne stå i gathörnen. Det kan ju
vara att det är annorlunda i Europa.“
Caspersen såg inte längre så road ut, han hade
mist litet af sitt goda lynne. Annorlunda — ja — det
var ju en liten skillnad. Hemma i Köpenhamn blef en
ung flicka inte skandaliserad, om hon mötte en herre
på Kongens Nytorv. Man kunde gå förbi hvarandra i
all gemytlighet, utan en tanke på skymf. Här låg
skymfen i luften. Det fick han inte glömma. Om man råkar
titta på en medlem af det täcka könet, ta de sju
dödssynderna gestalt i hennes fantasi, och hon förintar den
djärfve, som vågar kränka henne. Att alltid gå och
tänka på kränkning gör inte damer så älskvärda, men
det är aktningsvärdt. Hatten af för dygden i Santa
Rosa!
“I Europa ha vi våra fel och synder", sade han,
“det erkänner jag- gerna, men vi äro kanske bättre än
vårt rykte. Man skall inte döma någon ohörd,
seno-rita."
Purisima lyfte litet på sina ögonbryn och
betraktade Caspersen från höjden af sin oberördhet: “Har
senoren varit i Paris ?“ frågade hon.
"Jaa“, sade han, “två gånger. Jag tycker det år
en treflig stad.“
“De säga, att den är nästan lika vacker som Buen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
