Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G96
ett stort geni behöfts, till på köpet så lång som scenen
är. De många reminiscenserna ur kyrk- och
fängelse-scenerna i Faust hjälpa föga upp det hela. En liten om
möjligt originel och enkel sång till den sista
solstrimman på väggen hade varit bättre än denna oupphörligt
påbörjade och aldrig afslutade prière å la Marguerite.
Dess noppiga och plottriga ackompagnement är fult.
Musiken till sista scenen, hafsbotten, är som sig bör
flytande och klar, men erbjuder icke något vidare
intresse. Men så äro väl åhörarne här mer åskådare
och då kan ju det hela vara af mindre vigt. Likaså att
icke fiskar engagerats, hvilket jag hörde några mycket
ungdomliga element i salongen lifligt och smått
förtryt-samt beklaga. Hvarom direktionen härmed vördsamt
avertisseras.
Operan, hur den nu än är, erbjuder det smått
pikanta att lite hvar af k. teaterns storheter fått resignera
till mycket små roler, så många äro dessa — rolerna
nota bene, ej storheterna.
Själfva hr Ödman går omkring i en ganska liten
rol, har mycket litet att låta höra, men får i stället visa
sig som ypperlig ryttare, dito dansare, dito stryktagare.
(Se ofvan!) Hjältetenoren hr Bratbost har, tycka vi
efter det lilla han får låta höra, ett lite barytonparti,
ej vidare tacksamt. Tacksamt är däremot häroldens
lilla tillkännagifvande, sjunget alternerande af diverse
barytoner: Graf-, Lejd-, Berg-ström, Ericson och
kanske fler. Alla dessa taga sig bra ut som militärer, främst
f. d. norska skarpskytten, förstås, som rätt och billigt.
Men äfven f. d. löjtnant Forssell, som hittills ej lyckats
som militär — på scenen, på scenen för all, all del —,
har som de danskes generalissimus mycket god martial
hållning, endast benen vålla honom ibland liten
svårighet, det ser stundom ut som om de ej hörde till
kroppen utan vore påtråcklade. Det lära de emellertid icke
vara. Som sångare har hr F. all heder af sitt
ansträngande parti och gör nog ock det han kan som
skådespelare. Men här fordrades en öfverlägsen aktör, en
Fritz Arlberg, för att kunna sätta en sådan rol på någon
piedestal till folks beundran. Hr Lej dström, som
dubblerat, lyckas bättre i vissa dramatiska detaljer, men är
underlägsen som sångare, kanske mer ändå som röst.
Sak samma som om dessa bägge barytonister kan sägas
om basisternas inbördes förhållande, de alternerande
abboterna Sellergren (se Forssell) och Elmblad (se Lejd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
