Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Nietzsches sinnessjukdom, af Johannes Grosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
skrattade slutligen åt hvarandra, livarvid Nietzsche icke
torde hafva förekommit världen mindre löjlig än världen
förekom honom. Zarathustra prisar världen, men en värld,
hvari människorna fattas — under det t. ex. Zola med
den afbildande konstnärens kärlek omfattar den sociala
världen sådan den gestaltar sig och lefver.
Efter otaliga sår och skakningar, moraliska stötar
och förolämpningar, som Nietzsche lidit af den
småsin-nade och elaka världen och som han torde hafva kännt
med en egen hyperästesi — en värld som dessutom
gjorde honom den blodigaste orätt därigenom att den
icke kände, icke ville känna honom och i sin ytlighet
ignorerade hans geni — sårad till döds, bruten i sitt
innersta, icke minst besviken i berättigad fåfänga,
förgiftad, helt och hållet lämnad ensam, bedragen i sina
förväntningar om människoskönhet och människostorhet,
insåg han att han icke vidare kunde filosofera på denna
sidan af godt och ondt. Det så kallade goda hade,
genom den lögn och det svek man bedref därmed, blifvit
honom i grund förhatligt och syntes honom blott såsom
någonting utslitet, föråldradt, murket, skämdt,
förtvinande: därmed kom han till omvärderingen af alla värden.
Hädanefter dretvo honom hat, människoförakt och
det bittraste raseri till hans krigsfärder. Och denna
konsekvent fientliga ställning gentemot den bestående
moraliska världen, detta nya betraktande af alla mänskliga
ting ut ifrån hatets, hämndens, föraktets, hånets
instinkter förde honom till insikter i människors och tings
väsen, till sanningar och kunskaper af den största
betydelse. Med sin instinktteori grep han afgrundsdjupt in
i det innersta af den mekanism som rör världen. Blott
en god, men äfven en den högsta och mäktigaste instinkt,
kärleken, kände han icke.
Ett kallt, likgiltigt eller skyggt förhållande emot det
andra könet är i och för sig intet psykiskt
urartnings-tecken. Differenserna äro äfven bland de normala, de
friska, allt för betydliga. Det gifves ingen grad af
fysiologisk sexualitet, ingen bestämd energi i könsligt
begär och verksamhetsförmåga, som kan gälla såsom det
erforderliga för att en människa skall kunna
diagnostiseras såsom somatiskt eller psykiskt sexuell-normal.
Därmed att Nietzsche sjunger kyskhetens lof (“Also sprach
Zarathustra“: Von der Keuschheit) och af sin syster
betecknas såsom “stående fjärran från allt erotiskt“ är
alltså intet vunnet för förståendet af hans andliga in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
