Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Nietzsches sinnessjukdom, af Johannes Grosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
sjuknandes patogenesis. Och det vore lika cyniskt som
dåraktigt att förklara Zarathustra-andens emanationer
såsom vittnesbörd om ett med afsikt eller af nödtvång
undertryckt könsbegär, hvilket slagit sig på hjärnan.
Måhända var denna brist på andlig och fysisk sexualitet
blott en medvetet simulerad; måhända var den
märkvärdige eremitens kärieksbehof ett hyperideellt, som icke
kunde finna någon tillfredsställelse i en kvinnlig kamrats
sedliga, själiska, kroppsliga skönhet. Hvar skulle han
finna den med honom jämborna, jämbördiga? Sökte han
henne ens? För stolt att bekänna sin väldiga, till det
högsta ställda kärleksträngtan i ädel mening, för stolt
att tillså sina fruktansvärda, skakande missräkningar i
fråga om kvinnan, förskref han sig åt hatets och
föraktets instinkter och fann nya, obeträdda vägar till den
mänskliga själen, till hennes klyftor, djup och
afgrun-der, hennes klippsprång och snötoppar. Men det blef
allt iskallare kring honom och sanningens sol miste sin
glöd. “Af kunskapens is förfrös hans ande“.
Det var måhända ett ödesdigert steg då han
afskud-dade sig bundenheten af ett praktiskt kall, den
bundenhet som följer af dagliga ämbetsplikter, hvilka kunde
hafva gifvit stadga åt hans väsen och hans lif och
dragit honom bort från sig själf, från den solipsissimus han
lutade åt. En inskränkning af hans ämbetsverksamhet
skulle ha varit rådlig, men icke ett fullt uppgifvande
af densamma. Men han uthärdade icke mer att dag för
dag föra ett likformigt lif med undvikande af all
exal-tation och skaparkramp, hvarpå dock utmattningstillstånd
oundvikligen måste följa. Han förde ej häller någon
verksam tillvaro, han hade hvarken hustru eller barn
eller hjälpbehöfvande människor, för hvilka han kunde
lefva. Kristus hade åtminstone tiggarne, de lama, lytta,
blinda och utstötta af alla slag och dog för dem.
En den finast organiserade och rikast
begåfvade-hjärna är naturligtvis oändligt mycket mer sårbar än
en af groft, vulgärt material eller blott en med normala,
medelmåttiga sedliga och intellektuella egenskaper,
isynnerhet när icke uppfostran och öde härdat viljans
metall. Nietzsches hjärna har blifvit försvagad och skakad
genom öfverspändt mottagna nersonliga erfarenheter
(brytningen med Wagner), genom dysenteri och genom
kroppsligt, nervöst lidande. Redan dysenterien ensam
såsom kroniskt ondt synes hafva sträckt sina sjukliga
inverkningar till den ömtåliga och ytterst känsliga hjärnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
