Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - En bortgången banbrytare, Axel Danielsson, af Andrieux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Emellertid lade han utan tvifvel här grunden till
den svåra sjukdom, som nu i förtid lyktat hans lif.
Eller kanske rättare: Af brottet från cellens ensamhet
till det forceradt glada ungänget med meningsfränder, när
han tjänat ut sitt straff, var kanske, som gjorde det.
Ty då måste han vara med, antingen han ville eller ej:
först och främst naturligtvis på alla dessa möten,
kongresser och enskilda öfverläggningar, som hörde till hans
arbetsområde, och så på alla dessa fester och
tillställningar i det oändliga, där hans uteblifvande mången
gång kanske skulle ansetts som en förolämpning . . .
Detta ej alltid frivilliga nattvak ... de obehag han
naturligtvis städse i sin ställning fick röna från alla håll. . .
allt tärde på hans lifstråd . . . Man har i detta afseende
velat påbörda honom mycket, men för den klarsynte
betraktaren framstår det tydligt, att han för de idéer han
förfäktade icke blott offrat sitt geni och en glänsande
existens utan också sitt lif . . .
D. hade ett egendomligt sätt att skrifva —
åtminstone sina tidnings-artiklar. Han läste aldrig igenom
sina opus, utan skickade dem omedelbart upp på
sätte-riet. Detta vållade både deras styrka och svaghet. De
hugg, som måttas och de omdömen, som fällas under
inflytande af den första indignationens omedelbara glöd,
äro ofta de, som träffa säkrast, men ej sällan sätta de
sina förare — isynnerhet om de äro opportunister som
D. — i ganska svåra trångmål efteråt. Så torde man
kunna förklara de flesta af de tryckfrihets- o. d. åtal,
för hvilka D. under sitt ledareskap råkade ut.
Emellertid hade D. säkert fler gånger råkat i
kontakt med tryckfrihets- o. d. lagar, om han ej — det
hörs kanske underligt! — stått på så god fot med —
polisen. Allm. åklagaren i Malmö, en man med
frisinnad åskådning, hyste stor aktning för D. och med honom
(stadsfiskalen) såväl som med åtskilliga bland det högre
polisbefälet var “den fruktade" personligen god vän.
Ganska häftiga utfall t. ex. på folkmöten mot
samhällsordningen och den höga regenten, hvilka säkert under
andra förhållanden skulle föranledt åtal, resulterade nu
oftast endast i ett lönlöst pinglande i högre
justitiemyn-digheters resp, telefoner. Jag vet särskildt ett fall, då
åtal för majestätsbrott var i faggorna. Det var efter
den stora jubileumskomedien sept. 1897, då D. på
jubi-leumsaftonen i “Folkets Park“ vid ett större
demonstra-tionsmöte riktigt tog bladet från munnen i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
