Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - En bortgången banbrytare, Axel Danielsson, af Andrieux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
736
kungligheten och allt det kryperi den just då egnats. På
e. m. hade de ordenshungriga kungafjeskarne på
“Idrottsplatsen “ haft en större “comedia“ i den högre stilen
med underdånig blomsterkastning af kungen (i gips)
underdåniga tal och kanonsalvor och underdåniga
festkantater, och denna öfverklassfestlighet kontrasterade på det
bjertaste mot detta möte af hvardagsklädda arbetare och
deras meningsfränder i den halfmörka parken, medan
himlen på afstånd gaf återsken af
jubileumsilluminerin-gen i staden och jubelskarornas utrop af beundran inför
härligheten stundom trängde ditut som ett svagt mummel.
Med nästan titanisk kraft slungade D. fram sina ord.
där han stod upphöjd öfver folkmassan, i den flämtande
svaga belysningen med sitt mörka yttre, lik en hämmande
ande den där stigit upp ur underjorden för att förebrå
människobarnen deras få vitsko: . . . “Det ser ut, som om
kungadömets öde vore att dö af äckel öfver sig själf,
sedan guillotinen kommit ur bruk . . . Och titta närmare
på detta jubeldruckna folk . . .! Du känner igen det . . .
alla dessa flacka, tomma hjärnor, som icke mäkta fatta
en bokstaf af det, som rör sig framåt i tiden, denna
tillstukade och underdåniga medelklass, som skulle lika
entusiastiskt ropa lefve konungen, äfven om han hette
(här nämdes namnet på en i Malmö mycket känd
boktryckare för hvilken D. ej hyste någon vidare beundran)
eller Westermark-Rosén . . .“
Detta är efter referatet. Själfva talet var i denna
del ännu skarpare. Också var det som sagdt
vederbö-randes mening att klippa till“. Men när man har goda
“vänner i viken “ så . . .
I samband härmed bör nämnas, att under D:s
re-daktörsskap kunde allting mellan himmel och jord, allt
“i från Nova Semljas fjell till Ceylons brända dalar“
(när så kräfdes) vederbörligen behandlas och skämtas
med i hans tidning — allting utom stadsfiskalen i Malmö.
Nå det var kanske från D:s sida både förlåtligt och
förståndigt . . .
Danielsson höll så vidt möjligt var, sin tidning fri
från allt, som stötte på personligheter. Råkade något
sådant komma med någon gång, var det i vanliga fall
icke hans fel — hans vacklande hälsa och därmed
tilltagande flegma tillät honom nämligen icke alltid att,
isynnerhet under de senare åren, vaka öfver sitt blads
innehåll som han bort. Detta bör särskilt framhållas, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
