Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - En bortgången banbrytare, Axel Danielsson, af Andrieux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
man vid alla tillfällen hört honom få bära hundhufvudet
för hvarje rad i tidningen.
Genom sin beröring med folk af alla samhällsklasser
och genom att efter hand lära sig inse vikten af att i
en sak höra mer än en part, att se saken från mer än
en synpunkt, förvärfvade han sig också vanan att
betrakta allting, speciellt sträjkfrågor mera vidsträckt,
medan många af hans partivänner sågo allt uteslutande
ur fanatikerns partisynpukt. Många voro de bland hans
egna, af hvilka han i detta afseende fick uppbära
smälek, ja, t. o. m. stundom rätt svåra tillvitelser, men han
bar, i medvetandet att ha handlat efter öfvertygelse och
med bästa samvete, sitt karaktäristiska hufvud med den
mörka lejonmanen lika högt för det och var ej rädd att
— med risk af sin egen existens — ge vederbörande
rätt ampert svar på tal i deras egen (d. v. s. som han
kallade den “ bolagsstämmans “) tidning.
Man har från vissa håll velat tillvita D., att han på
senare tiden dragit sig allt för mycket åt höger. Detta
är förtal. De, som kände D., kunna intyga att han i
politiken i hufvudsak var densamme som alltid.
Skil-naden var blott den, att han småningom lärt sig inse,
att “Kom ej bygdes på en dag“ eller att de
föråldrade samhällsgrundmurar, som ej kunna störtas med en
häftig chock, mycket väl kunna vältas genom
underminering.
Som chefredaktör och medarbetare i sitt blad var
D. ej svår att dras med. Han var för litet ordningsman
och för mycket storpolitiker och diktare för att
egentligen intressera sig för det i detalj gående
organisationsarbetet i en stor daglig tidning, han öfvervakade i regeln
blott det hufvudsakliga och skref sina artiklar samt
öf-verlät resten åt medarbetarne i gemen. När sålunda
någon nykomling, som ej kände till chefens
detaljåsikter i åtskilliga mindre viktiga frågor arbetade i bladet,
kunde det hända, att detta ibland kom att innehålla rätt
komiska motsägelser. Sommaren 1898, tjänstgjorde
undertecknad ett par månader som t. f. sekreterare i
redaktionen. Kriget mellan Amerika och Spanien var f. t.
världens märkligaste händelse, och på den saken hade
D. hela tiden absolut stält sig på de stackars
spanjorernas sida — till skillnad från hela världen, med hvilken
“han ju icke alltid älskade att gå“, som han en gång
skref. Emellertid gick det, som vi veta, litet illa för de
stackars senorerna därborta i det fjärran västern, och
Nordisk Revy, V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
