Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
till Zolowki . . . Men nu har man bedt mig att gå
omkring och samla medel för att bygga en kyrka.
— Hvad säger du! Du, en rik köpman, skall du
traska omkring i smuts och väta för att samla ihop
slantar . . . Har du blifvit galen, Terjescha! Men så
stanna då! Hela din insamling för ett år framåt kan
jag betala ut . . .
Inte så brådtom, millionär! Blanda dig icke i
det som ingen ber dig om. Enkans skärf gäller mera
inför Gud än din rubel. Min insamling och min vilja
— kunna icke häller köpas!
Tigande tryckte han Gwosdjilins hand och lämnade
sakta rummet.
Semjen Sjilitsch såg efter honom och sade förargad:
— En from fåne! Min egen kära son, Iwan
Sem-jenowitsch, upp i dagen! Man borde binda er
tillsammans och . . .
Resten af meningen sväljde han, ringde och befallde
fram sin vagn.
III.
Ivan Semjenowitsch var Semjen Sjilitsch yngstes och
mest älskade son, men hade det oaktadt kommit att stå
i ett högst besynnerligt, nästan fientligt förhållande till
fadern.
En vecka efter Iwan Semjenowitschs födelse dog
Semjen Sjilitschs hustru och nu blef det fadern, som
ensam vårdade och uppfostrade sin son. Det var
kanske därför Gwosdjilin älskade denne son utöfver allting
annat och icke skydde några kostnader, när det gällde
hans uppfostran. I trots af den mest omsorgsfulla vård
växte gossen upp till ett sjukligt, blekt och fult barn.
Fadern fick mera än en gång darra för hans hälsa och
lif. Hans studier började sent, men han kastade sig
öfver dem med ifver. Han hade en särdeles snabb
uppfattning och läste till långt in på nätterna,
glömmande allt annat för sina böcker. Fadern kunde icke
nog beundra sin Wanja. Vid samma ålder då hans
äldre bröder nästan med våld hade blifvit hållna till
boken, kände Wanja sig oemotståndligt dragen till
vetenskapen, öfverhopade sina lärare med frågor och väckte
deras förundran genom sin flit. Det var som en lek
för honom att bereda sig till 5:te klassen i latin-
Nordisk Revy, V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
