Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
— Huru? Intet kapital?.. Detta låter
besynner-ligt, min kära son.
Wanja syntes tveka och satt en stund helt tyst.
Därefter uttalade han brådskande, som om han hade
be-höft öfvervinna sig själf.
— Jag har ämnat söka mig en tjänst vid fängelset.
Jag vill ägna mig åt de olyckliga.
Semjen Sjilitsch såg länge med stora, förvånade
ögon på sin son. Slutligen sade han:
— Är du frisk?
Wanja teg och såg ner framför sig.
— Jag frågar dig — är du frisk? Hvilket påhitt?
T vi! Men begriper du då rakt inte, att din far är
millionär! Och antingen det är i staden eller på börsen,
så anses han för en — magnat! Och så skulle du, du
min son, draga skam öfver mig och söka tjänst vid
fängelset ... Nej! Så länge jag lefver... må ni befria
;mig...
Wanja lämnade rummet utan att säga ett ord och
gick in till sig. Sedan dess satt han beständigt i sitt
rum och läste i små skrifna böcker och häften. Ute var
det mycket varmt. Men han satt oafbrutet nedböjd
öfver sitt bord och skref långt in på nätterna. Till slut
kunde Semjen Sjilitsch icke uthärda längre, utan gick
in till sonen.
— Hvad är det du sitter och påtar med härinne?
Ett välsignadt vackert väder! Trafvarne stå i stallet
och tugga hafre utan att göra nytta för sig. Kuskarna
spricka snart af idel välmåga! Kan du icke åka ut till
Sokoljniki ett tag och visa dig?
— Nej, min far. Jag bryr mig icke om att åka
efter dina trafvare. Jag sitter hällre hemma.
— Men kan du inte förströ dig litet! Här sitter
du och sitter . . . Eller skall jag kanske strö in litet
mynt i din plånbok?
— Jag har kvar ännu sedan sista månaden. Och
jag har nöje nog af min bok.
Fadern slog ifrån sig med handen och lämnade
rummet.
Wanja läste som förut. Men plötsligt företog han
sig att dagligen besöka Gwosdjilinska sjukhuset.
“Hvad är detta? tänkte fadern. — Hvarför springer
han alla dagar till sjukhuset? Han må väl aldrig ha
förgapat sig i någon kjol? . . Där finnas ju några rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
