Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756
företagsamma... Nå, han är ung — det vore icke så
underligt!“
Stor var därför hans förvåning, när i slutet af
augusti Iwan kom till honom och sade:
— Min far, tillåt mig att gå med på
fältskärskur-serna? Jag är färdig för inträdesexamen.
— Hvad är detta för ett nytt påhitt? Fruktar du
icke Gud, kära Wanja! Hvarför skall du söka inträde
vid detta kommando?
—• Därför att jag tycker om att vårda sjuka. . .
Jag vill göra nytta.
— Så kan du bli läkare! Ingenting passar väl
bättre. Med det betyg du har, stå alla vägar öppna.
Men . . . fältskär! . . När vi förfoga öfver sådana
kapitaler, det. . . Jag får ju icke fred för mina bekanta!
Wanja försökte på allt sätt att öfvertyga fadern,
men han förblef obeveklig och nekade afgjordt.
Mera sluten än någonsin blef Iwan Semjenowitsch.
Han stängde åter in sig, bläddrade i sina böcker och
skref. Till slut blef detta olidligt för fadern och en dag
när sonen icke var hemma, gick han in i hans rum och
tittade i ett häfte, som låg öppet på bordet. På första
sidan läste han:
“Jag hatar rikedom! Jag hatar lyx och prakt!
Hvartill detta meningslösa hopande af enorma kapital på
en enda hand! Hvarför fresta de fattiga med något som
förbittrar dem, som väcker deras afund och hat, deras
kryperi inför de rika. Finge jag göra som jag . . .
Nu hördes någon bullra ute i korridoren. Semjen
Sjilitsch slog i hop häftet och skyndade sig att lämna
rummet.
“Detta är således hvad han fått i sitt hufvud“,
tänkte han och beslöt att i snaraste framtid fästa Wanja
vid affären. “Man kan ju aldrig veta hvad han
funderar ut, medan han går här och leds."
Två månader härefter kom Iwan till fadern och
förkunnade, att nu ville han öppna en folkskola, och det
skulle han göra i byn Neljubow 50 werst ifrån Moskwa.
Denna gång motsade Semjen Sjilitsch honom icke,
utan gaf honom, ehuru med blödande hjärta, tillåtelse
att göra som han ville. Och hvad annat återstod
honom? Iwan strålade upp, kysste sin far och redan
dagen därpå skyndade han att utverka sig regeringens
tillstånd. Så snart han erhållit detta, försedde han sig
med pängar och böcker — och reste så ifrån Moskwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
