Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
— Kör! Kör i full fart till regementschefen.
Mojscha, som blef helt skrämd af hans hotande
röst och våldsamma rörelser, piskade på sin häst, så att
den galopperade öfver kaserngården och ända fram till
regementchefens hus.
Gwosdjilin hoppade ner ifrån kärran och hade
redan ena foten på första trappsteget, när plötsligt de
båda vaktsoldaterna ställde sig i hans väg.
! — Hvart klifver du! Det är icke tillåtet!
— Icke tillåtet! Men jag måste få träffa öfversten.
— Det är icke tillåtet, hör du inte! Man har sagt
till, att ingen får komma in.
Och vakterna skramlade ganska hotande med sina
gevär och lade dem i kors framför honom.
Med båda händerna fattade Semjen Sjilitsch om
sitt hufvud och rusade tillbaka till kärran.
— Kör . till prokuratorn — fort, skrek han till
Mojscha.
Och åter skakade kärran fram på de smala, nu
mörka gatorna i Sasodimitschi, svängde om hörnet och
körde in på salutorget, där den stannade framför ett
tvåvånings stenhus.
En hop judar trängdes vid trappan.
— Ni söker herr prokuratorn! Det är här . . . var
så god! stojade judarna, visande på trappan till andra
våningen och skockade sig omkring Mojschas kärra.
Semjen Sjilitsch gick uppför trappan och ringde på
vid dörren.
En lång betjänt med mustascher öppnade dörren
på glänt.
— Man tar icke emot, sade han halfhögt.
— Säg till, min vän, att det är en resande ifrån
Moskwa. Det är mycket angeläget. Lämna mitt kort!
Och jämte kortet, stack Gwosdjilin i hans hand en
sedel.
Betjänten skrapade sig i nacken, men gick sedan in
för att anmäla. Efter en stund kom han åter, och bad
Gwosdjilin stiga in i en liten sal.
Otåligt gick Gwosdjilin fram och tillbaka, ända tills
en liten, trind herre med gråsprängdt hår och klädd i
uniformsrock kom ut ifrån rummet bredvid. Han
gnuggade- sina hvita händer och gick med mjuka steg fram
till Gwosdjilin, bugade sig artigt, och sedan han visat
på’ en. stol vid fönstret frågade han:
— På hvad sätt kan jag tjäna ers.excellens?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
