Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Med ens vände den dystra gestalten sig ifrån den
svarta stolpen ocb gick med sänkt hufvud och
långsamma steg tillbaka till staden. Ett skri af glädje och
triumf ljöd ifrån hopen, som nu såsom en enda man
drog bort till Sasodimitschi — till prokuratorns hus.
En del rusade i väg förut, för att redan före de andra
hinna sprida underrättelsen att: nu var han på väg,
mördaren Morduch Mlinarj — han var själf på väg till pro
-kuratorn /
Snart spärrade hopen hela gatan, upptog hela
torget utanför prokuratorns hus — och den hedervärda
prokuratnrn blef väckt af det ljudeliga ropet:
— Mördaren har kommit! Morduch Mlinarj
mördaren — nu har han kommit själf!
När prokuratorn tittade ut och i den grå
morgongryningen såg hvad där försiggick ute på gatan, blef
han förvirrad och visste icke hvad han skulle göra.
Hans betjänt befriade honom ifrån denna villrådighet.
Blek och upprörd kom han in i sofrummet och
anmälde:
— Ers högvälborenhet! Judarna ha fört hit den
där Morduch-mjölnaren — honom som mördat
stabs-ryttmästaren Dwukrujew.
— Det kan icke vara möjligt? Hvad betyder detta!
— Vid Gud, det är sanning! Han ber själf, han
bönfaller, att ni ville ta emot honom!
— Kalla då in honom nu strax! befallde
prokuratorn. Han klädde sig brådskande och darrade i hela
kroppen, när han tänkte på att det endast återstod par
tre timmar, innan domen skulle gå i verkställighet.
Ett ögonblick därefter steg Morduch-mjölnaren in
i rummet bredvid.
När prokuratorn kom ut, tog han af sig mössan
och sade:
— Jag har dödat officeren . . . Icke han . . . den
som man dömt till döden . . . utan jag, Morduch . . .
— Hvarför har du dödat honom? frågade
prokuratorn som brådskande grep efter pännan, för att
ned-skrifva den oförmodade angifvelsen.
— Jag öfverraskade honom tillsammans med min
dotter . . . jag lurade på dem i skogen. Honom sköt
jag och henne dränkte jag i floden . . . En sten om
halsen . . . och så i vattnet . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
