Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Men nya stämplingar smiddes, ocb det är om en sådam
denna berättelse handlar.
Den följande framställningen är väsentligen bygd
på J. A. Froude: History of England from the fall of
Wolsey to the defaet of the Spanish Armada.
Det var mot slutet af Gregorii XIILs pontifikat,
som två unga engelske jesuiter styrde kosan till Rom i
ett ärende af högsta vikt. Den ene hette Anthony Tyrell.
och det är efter hans bekännelse, aflagd i Towem den
30 — 31 Augusti 1586, som denna berättelse delvis är
upptecknad. Den andre kallade sig Foscue eller Fortescue,
mera känd under namnet Ballard och efteråt inblandad
i den ryktbara Babingtonska sammansvärjningen.
Ändamålet med deras resa var att få från påfvens egen mun
bekräftadt, huruvida “den, eho det vara må, som till
kyrkans bästa och för att hjälpa katolikerna ur deras
betryck, sökte förgöra drottningen af England, kunde
för denna handling påräkna absolution“. På vägen ut
stannade de någon tid vid seminariet i Rheims, där de
funno sina kolleger grubblande öfver samma ämne, som
upptog deras egna tankar. Den seminarist, som höll
påskdagspredikan — en engelsk proselyt — kallade
Elisabeth “världens vidunder, som förtjänade att afsättas"
och sade från predikstolen “att det var skada, det icke
fanns någon, som hade mod att taga hennes lif“.
Seminariets rektor, fader Allen, talade efteråt i samma
anda “och utfor mot drottningen på ett högst skändligt
sätt sägande, att hennes lagar voro mera mordiska än
hedningars och turkars, och att hon icke sträfvade efter
annat än blodsutgjutelse44. Detta var ett språk, som
Tyrell och hans kamrat förstodo sig på, och de vandrade
vidare högeligen stärkta och hugsvalade. Tyrell var
icke främmande i Rom. Han hade fått sin uppfostran
vid engelska kollegiet, och det var dit han styrde sina
steg, tagande Ballard med sig. Han yppade för rektorn,
fader Alfonso Algarari, ändamålet med sin ankomst. Denna
blef förtjust öfver att finna präster “med dylikt
sinnelag och rådförde sig med Everard Mercuriano,
föreståndare för den engelska nationen. Mercuriano sände bud
efter Tyrell och utfrågade honom, hvem Ballard var.
“huruvida han hade något anseende i England“, “om
han var klok och passande för ett företag af vikt
Då svaren befunnos tillfredsställande, förskaffade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
