Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892
■dem det önskade företrädet hos den högställde person,
de kommit för att rådfråga. Gregorius mottog dem i
sitt kabinett. De kastade sig på knä, kysste hans fot
■och förblefvo i knäböjande ställning, medan Algarari
förde ordet i deras namn och beskref deras ärende.
“Ers Helighet täcktes förnimma", sade han,
“huru-ledes dessa värdiga fäder nyligen lämnat den bråda
skörden i England och begifvit sig hit dels för att hämta
styrka till en ny dust med fienden, men hufvudsakligast
för att af eder rättfärdighet erhålla sådana nådebevis,
som tillståndet i deras land fordrar. Det är en
angelägenhet, i hvilken jag vill beveka Ers Helighet till deras
förmån — ty utan Edert fullständiga apostoliska
bemyndigande kunna de ej företaga något — nämligen att
försäkra dem om, huruvida den person, som påverkad
af heligt nit skulle söka taga denna gudlösa drottnings
Jif, kunde räkna på Ers Helighets gillande af en dylik
gärning."
Den helige fadren — det var denne påfve, som
låtit sjunga Te Deum med anledning af Bartolomeinatten
- vände sig till det knäböjande paret och sade: “Käre
bröder i Kristo. Vi hafva alltid haft en faders och
herders bekymmer för eder och edert land. Vi hafva
för eder öppnat vårt hjärtas medlidande och länge
beklagat eder nöd. Hvad angår rödjandet ur vägen af
denna lezabel, som Gud låtit lefva allt hittills till straff
för våra synder, så skulle jag ogärna se, att 1 företogen
något, som kunde komma edert eget fördärf åstad, ej
heller veta yi, huru vårt bedömande i denna fråga kunde
komma att upptagas af dem bland hennes undersåtar,
hvilka bekänna sig till vår kyrka. Men om 1 kunnen
planlägga saken på klokaste vis utan skandal för de
däri deltagande eller för oss, så veten, att vi icke
allenast gilla gärningen, utan att vi anse gärningsmannen —
skulle han lida döden under försöket ■— värdig att därför
upptagas bland helgonen. Och härmed säga vi eder
farväl, gifvande eder vår apostoliska välsignelse.“
Elisabeth kunde med rätta berömma sig af, att
hittills ingen katolik hade lidit förföljelse i England för
sin tros skull. Lagarne emot den katolska kultens
ut-öfvande voro stränga, men mera för formen. Under
tjugo års tid hade man tummat med dem, och härtill
hade myndigheterna lämnat sin tysta men otvetydiga
medvärkan. Drottningen hade med stränghet undertryckt
■sina egna biskopars nit, då detta slog öfver i förföljelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
