Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
då tyranniet skulle taga en ända, och kyrkan “få sitt igen“.
Campian använde hela sin rörande vältalighet, men han
hade att göra med sansade män, ej med kvinnor eller
■exalterade studenter. Ett utslag på “skyldige"
afkun-nades mot alla de anklagade, och rättens ordförande
uppläste domen i dess vanliga form.
“Te Deum laudamus", utropade Campian, “Te Deum
confitemur.“
“Detta är\Herrens dag“, sade Sherwin, “låtom oss
glädjas och fröjdas“.
De fingo fem dagar att bereda sig på.
Afrättnin-gen utsattes till den 25, men blef af någon orsak,
antagligen beroende på Elisabeths motvilja för saken,
uppskjuten en vecka.
Den 1 December ändtligen fördes Campian, iklädd
den dräkt han bar under rättegången, jämte Sherwin och
Bryant ut från Towern. Deras lidanden på denna
hemska pists voro nu slut. Fängelsets elände, tortyrens kval
lågo bakom dem, ännu en kort stunds smärta, och
friden väntade dem. Hvad de undergått hade åtminstone
en välsignelse med sig — döden hade förlorat sin fasa.
Morgonen var kall och stormig. De fastbundos på
kärran. Deras ihåliga, uppåtvända ansikten strålade af
en mäktig hänförelse. Under färden kastade hästarne
skurar af smuts öfver dem med hofvarne. Oaktadt
väderleken voro gatorna fyllda ända till trängsel, och van
som hopen var vid dessa ohyggliga skådespel, rådde det
dock en stor upphetsning. Vid Tyburn sågos mer än
tretusen ryttare kring galgarne, och hvarje öppen plats
var upptagen ef folkskaror. Sir Francis Knowles, lord
Charles Howard och sir Henry Lee voro där från
regeringen med benådningsakter färdiga, ifall fångarne blott
ville gå in på att höra en protestantisk predikan eller i
■enkla ord medgifva, att påfven icke kunde afsätta deras
drottning.
Campian fick som den äldste förmånen att dö först.
Han steg upp på kärran och talade några ord.
Offentliga utropare hade förkuunat, att de dömdes brott var
deras högförräderi, ej deras tro. “Vi hafva kommit hit
för att do “sade han“, men vi äro inga förrädare. Jag
är katolik och präst. I denna tro har jag lefvat, och i
denna tro ämnar jag dö. Om I betrakten min religion
som ett brott, då är jag brottslig. Något annat har jag
ej begått, så sant Gud är min domare.“
“Än en gång då“, sade Sir Francis Knowles, “hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
