Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. V—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristendomens försenare
af
I. Zangwill.
Forts, af »Ghettons drömmare». (Se h. 6 af innev. årg.)
Några kvällar därefter kom Röda kyrkvaktaren, med
sina lappade kläder på ett rörande sätt uppfiffade, på
besök till sina vänner, ditförd af underrättelsen om
Huldas sjukdom. Det var ingen frisk färg i lians ansikte
och läpparna voro sammantryckta af trots mot en grym
och vidskeplig värld. Att naturen vid sin egen skapelse
skulle ha frambragt varelser, hvilka tillskrefvo sin
skapelse ett annat ursprung och som förvägrade henne att
låta en af sina dyrkare göra skodon, var emellertid ett
förargelseväckande bevis på hennes blinda verk.
När han såg hvad naturen hade gjort Hulda och
Zussmann, prässades hans läppar ännu fastare, dock
lika mycket för att återhålla en snyftning som för att
ge uttryck åt en ännu starkare förbittring.
Men när han gick, kunde han icke afhålla sig från
att säga till Zussmann, som följde honom ut till den
mörka af spindelväfvar uppfylda trappan:
“Er gud har förgätit er“.
“Menar ni, att människorna ha förgätit honom?“
svarade Zussman. “Om jag råkat i fattigdom, har mitt
lidande ingått i världsplanen. Kommer ni inte ihåg,
hvad den allsmäktige svarar Eleazar ben Pedos i Talmud,
då rabbinen klagar öfver fattigdomen: ’Skulle du kanske
bli belåten, om jag kastade universum öfver ända, så att
du måhända blefve skapad på nytt i öfverflöd?’ Nej, nej,
min vän, vi måste sätta vår lit till världsplanen.“
“Men dårarne lyckas“, svarade Röda kyrkvaktarn.
“Det är endast en dåre, som skulle vilja lyckas“,
svarade Zussmann. “Om den rättfärdige understundom
lider och den gudlöse ibland blomstrar, är det just det
sanna vilkoret för dygd. Skulle rättfärdigheten alltid
lönas och gudlösheten alltid misslyckas, vore det då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
