Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, ”taga böter efter vår fader,,” Ivar
svarade, att de måste då skiljas, och bad dem
råda öfver det rike, som de alla gemensamt
ägde, men äskade att de skulle sända honom
livad slags lösören som han åstundade. Då
Ivar nu hade yttrat detta, bjöd han dem fara
väl (farväl), och tog vägen tillbaka till
Konung Ella. Då han kom fram för honom,
hälsade han vördsamligt och talade sålunda: ”Jag
är kommen till dig, för att med dig
underhandla om förlikning; ty då jag ser, att jag
icke är dig vuxen, synes det mig fast bättre,
att emottaga den heder, som du vill tillstädja
mig, än att låta mina män och mig sjelf gå
till botten,’’ Då svarade Konung Ella: ”det
vill folk säga, att det icke är rådligt att tro
dig, och att du ofta talar väl, när du tänker
svekfullt, och torde det blifva vanskligt för oss
att förlita på dig eller dina bröder.” Ivar
sade: ”mina fordringar hos dig äro icke stora,
och om du vill uppfylla dem, skall jag
der-jemte svära, att jag aldrig skall strida emot
dig.” Nu sporde Konungen, livad han
åstundade i böter. ”Jag vill,” svarade Ivar, ”att
du gifver mig så mycket af ditt land, som en
oxhud kan omfatta, och der utanom skall det
tillåtas mig alt uppföra en grundmur; något
mera vill jag ej åstunda af dig, men det inser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
