Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Nordens strategi - Landstrategiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är svårtillgänglig och även skyddas av vattendrag, så finnes dock
ett tjugutal för trupp mer eller mindre användbara
förbindelser mellan Norge och Sverige. Terrängen mellan dessa är för
övrigt oframkomlig för trupp endast på relativt korta eller ur
operativ synpunkt mindre betydelsefulla stråckor. Härtill kommer,
att operationslinjerna vid ett anfall västerifrån bliva mycket korta
och att våra egna förbindelser helt naturligt gå i ost—västlig
riktning, under det att förbindelser i syd—nordlig riktning på
lämpligt avstånd från gränsen, vilka skulle kunna underlätta
trupp förskjutningar till en hotad plats, äro mera sparsamma.
Det råder sålunda intet tvivel om, att det för Sveriges del utgör
en mycket allvarlig försåämring av det strategiska läget, att vi
även nödgats göra front mot väster, ett förhållande, för vilket vi
ha att tacka Norges uraktlåtenhet att sörja för sitt försvar.
Liknande situationer som den nuvarande kunna även i framtiden
tänkas. För Sverige ter sig därför den nordiska gränsens
framskjutande till havet som ett strategiskt krav av första ordningen.
För Norges del har gränsen mot Sverige ansetts utgöra ett
långt viktigare försvarsobjekt än vad Sverige ansett gränsen mot
Norge vara. Före 1905 utbyggdes i Norge ganska starka
gränsfästningar mot Sverige, av vilka den s. k. Glommenlinjen är mest
känd. Det var nog icke utan rätt stor förlust av den nationella
självkänslan, som Norge i Karlstadsöverenskommelsen åtog sig
att nedriva dessa, en överenskommelse, vilken nog icke kan
frånkännas en viss del i Norges bristande intresse för sitt försvar.
Alltnog. Efter 1905 förlorade Norge rätt snart känslan för
behovet av ett starkt försvar eller för något försvar alls. Den
omständigheten, att anfallet mot Norge kom sjövägen och icke över
den svenska landgränsen, kommer väl i framtiden att låta
norrmännen se på sitt försvar med andra ögon och ur helt andra stra-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
