Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalin och äldre lexikografer uppta icke den bildliga
betydelsen, och äfven den egentliga tycks sällsynt; de flesta hänvisa till
bit. I betydelsen munsbit, tugga (en beta bröd) kan ordet kanske
knappt sägas tillhöra riksspråket. Den bildliga betydelsen är
däremot vanlig. Jag tänker mig betydelseutvecklingen så: den
bibliska händelsen har uppfattats symboliskt; »betan» var, om icke
orsaken till att »satan for in i Judas», så dock s. a. s. signalen
därtill. Det blef alltså en sorts kausalsammanhang mellan de båda
tilldragelserna. Då beta i sin egentliga betydelse blef mindre
brukligt och bibeltexten i föregående verser icke har detta ord utan
»bröd», gick det lätt att glömma, att betan var = det indoppade
brödet, och i stället fatta ordet såsom betydande den Jesu
handling, hvars föremål Judas var. »Efter den betan» blef alltså
liktydigt med »sedan detta händt honom». Och då det här var
fråga om en tilldragelse, som hade svåra följder, var det gifvet,
att tilldragelsen själf måste tillmätas stor vikt. »Efter den betan»
kan därför begagnas om händelser, som göra ett mer eller mindre
djupt intryck på en människa (så att hon minns dem, de bli
»minnesbetor») och medföra mer eller mindre viktiga följder för henne.
Kasta första stenen på någon (Joh. VIII 7) afser i bibeln en
yttre handling, stenandet af en synderska. I vårt språkbruk
användes det i betydelsen: »vara den första att fälla en dom öfver
någon».
Dagligt bröd betecknar i Fader vår väl egentligen hvad cn
människa bchöfver till sin kropps uppehälle, maten, ehuru
katekesen ger det en vidare och mera bildlig betydelse. I profant
språkbruk förekommer det emellertid äfven om »hvad som
dagligen händer, vederfares någon» (Dalin). Alltså icke såsom i
bibeln hvad man behöfver för hvarje dag, utan hvad man faktiskt
får, hvad som inträffar hvarje dag, icke ett behof, utan en vana.
I elfte timmen (Matt. XX 6, 9) betyder i bibeln slutet af
dagen (eller, om liknelsen tolkas, den sista delen af ett
människo-lif). Enligt vårt språkbruk kommer man i elfte timmen, då man
nätt och jämt undgår att komma försent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
