Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det senare ljudet har troligtvis framgått ur det förra i sammanhang
med den utveckling urspr. kort o (> o) > a, som i en del ord
genomförts af den östligaste härjedalskan och af
ångermanländ-skan1. Också framför dentalt / -f kons. (incl. //) har a öfvergått
till e och a, ehuru i delvis andra trakter än framför kakum. / -f
kons. Till den ifrågavarande ljudlagens område hör nämligen äfven
Medelpad (åtm. Selånger), där ö-former äro i bruk — t. ex. olle
’alla\ keller ’kallar’, els ’alls’ — hvaremot västra och mellersta
Härjedalen (i likhet med Jämtland?) icke torde göra det. Lmalf.
a visar sig ej allenast i norra Ångermanland och Åsele lappmark
— under förutsättning att den grofva beteckningen ä i exemplen
från sistnämnda, till språket ångermanländska ort åsyftar samma
ljud — utan ock i södra Ångermanland, där vi framför kakum.
I -f kons. funnit o\ troligtvis äfven i östligaste Härjedalen.
Hithörande former äro bl. a. a// ’all* (n. Ång.), k&ll ’kall’ (s. Ång.),
kkll ’kallar’ (n. Ång.), galt ’galt’ (s. Ång.), a lt ’allt’ (ö. Härj.)2.
s. xciv anförda formen som tydligen är identisk med S:s (tét-)vnjählk,
visar att det är lmalf. a.
1 Jf. Lundell, Sv. landsm. I s. 99 o. formerna b&ttn ‘botten’, fcdk ’folk’,
skä§Vlä ’stelna* (fsv. skorptta) från ö. Härjed. — 1 fråga om utvecklingen af a till
(l-ljud framför kakum. I -J- kons. ansluter sig till Härjedalen den angränsande delen
af Dalarne (Ofvansiljans fögderi med undantag af Venjan etc.), med lmalf. o, efter
hvilket /-ljudet bortfallit; till Ångermanland landsdelen norr om detsamma, möjligen
i hela sin utsträckning eller åtminstone t. o. m. Luleå. I dennas sydligaste del kan
man endast spåra <2-ljudet, som — i likhet med det af a framför kort kons. -}- a
uppkomna och väl i samma orter som detta: se s. 231 not r — öfvergått till ett
a-ljud (lmalf. CL i Degerfors, a i Burträsk), i någon mån skiljande sig från den
vanliga representanten för urspr. a (lmalf. a i Degerf., & i Burtr.) och därigenom
röjande sitt ursprung. Se Noreen, Dalmålet, passim; Åström § 7; Lindgren § 47
anm. 3; Sv. landsm. III. 2 s. 42 (hdlsQ ’halsen’, kålv ’kalf’ Luleå).
2 Medelpad, Ångermanland och Åsele lappmark tyckas utgöra södra delen
af ett vidsträcktare gebit med dylik affektion af a-Ijudet framför dent. I -}- kons.,
hvilket gebit i norr sträcker sig lika långt som det svenska språkområdet. Närmast
dem, i en del af Västerbottens län, framträder affektionen endast såsom en från
den vanliga skiljaktig nyans hos a-ljudet (CL mot a i Degerfors, a mot & i Burträsk) ;
om tillkomsten och utbredningen af detta förhållande gäller det s. 231 not 1 sagda.
Längre norrut möter igen <2-ljud (också i Öfver-Kalix). Se Åström § 7; Lindgren
§ 47 anm. 3; Sv. landsm. III. 2 (s. 45 skällen tdll åll ’alla’ Piteå, s. 41 befäld äll
Ålt etc. Luleå, s. 36 ff. hålt tällan ’tallarna’ äåll ’alla’ etc. Neder-Kalix, s. 32 ff.
käle ’kallade’ åll etc. Öfver-Kalix). — Företeelsen återfinnes i Dalarne — åtm. i Of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
