Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - H. B.: Naumann, Chr.: Sveriges statsförfattningsrätt. I. 1 och 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTEHATURÖFVERSIKT.
Göta ting” såsom ett särskildt allshærjarting för Götarue. Förf:s uppfatt
ning (s. 10), att Uplaudslagens ”folklandshærre” skulle vara den samme som
landskapets höfding torde likaledes bevisligen vara ohållbar (U.L.’ Tingm. B.
II § 1; Y.VGL. Kk. B. IV och Forn. B. XL1II). —Vi hafva i det föregående
vitsordat, att den nya upplagan lemnar en mera tillfredsställande redogörelse
för rådets utveckling än de äldre, men förf. har dock ej med tillräcklig nog
grannhet tillgodogjort sig innehållet i de arbeten, som han rörande detta
ämne citerar. Med ledning af dessa skulle han hafva kunnat inse, att den
tolfmannanämd, som enligt ynglingasagan oragaf konungens person, ej har
något med rådsinstitutionen att göra (s. 13) samt därjämte gifva mera säkra
och exakta uppgifter om rådet under Folkungaregenterna än han nu lemnar
(ss. 21, 23, 36 och 37). S. 137 förklarar förf., att först under unionstiden
det stadgandet skulle hafva tillkommit, att de verldsliga rådsmedlemmarne
skulle tagas bland riddare och svenner, detta stadgas emellertid uttryckligen
redan i ME. LL. (Kg. B. IX § 1). Påståendet (s. 154) att de andliga råds
medleramarne 1527 uteslötos ur rådet är ej häller fullt riktigt, ty Malmström
har visat, att äfven under de följande åren andlige nämnas bland riksens råd.
S. 232 kan anmärkas, att enligt 1660 års additament skulle ej blott rådets
vetskap och samtycke erfordras vid riksrådsämbetens tillsättande utan äfven stän
dernas. S. 165 säger förf., att Gustaf I gaf räknekaramaren instruktioner
1544 och 1557, men ser man efter i Styffes samling af instruktioner för civila
förvaltningen i Sverige och Finland, hvilken citeras som källa, så finner
man att årtalen böra vara 1541 och 1547. För öfrigt kallar Styffe den förra
endast ett förslag, ehuru han anser, att de däri uttalade grundsatserna i all
mänhet tillämpats. Konungens rätt till danaarf omtalas af förf. (ss. 15, 16
o. 45) på ett mycket vilseledande sätt; man kan nämligen ej af förfrs fram
ställning draga någon annan slutsats, än att danaarf äfven enligt ME. LL.
fattades såsom arf efter utländsk man, som här i riket dött utan arfvingar.
Schlyter har emellertid påvisat, att danaarf enligt ME. LL liksom enligt St.L.
och Chr.LL. äfven innefattar konungen tillfallande arf efter inländsk man,
som här dött utan arfvingar. S. 152. Johan 111 afgaf ej någon sådan
konungaförsäkran som Sigismund och Karl IX; han försäkrade endast i likhet
med Erik XIV muntligen, att han ville hålla lag och privilegier. Då förf.
s. 33 omtalar en interimsregering för hela riket såsom stadgad 1344, så beror
detta på ett förbiseende däraf, att brefvet endast gäller Upsala och Vesterås
stift och att en samtidig urkund (Sv. Dipl. n:o 3864) tydligen ådagalägger,
att meningen endast var att för vissa mindre områden af riket förordna sär
skilde deputerade för att döma konungs dom och utöfva hans myndighet.
Huru otillfredsställande stundom det sätt är, hvarpå förf. användt de
citerade källorna, därom lemnar framställningen af konungens dornsrätt under
medeltiden (s. 41) likasom redogörelsen för skogs- och liske-regalens tillkomst
(s. 48 o. ff.), historiken öfver arfrikets genomförande och befästande (s. 146)
o. s. v. ledsamma vitnesbörd. Den s. k. Telgestadgan, som först påbjöd en
verklig instansordning i Sverige, kan enligt Styffes bevisning ej vara gifven
1491 (s. 112) utan måste vara af år 1493. S. 161 säger förf,, att Vester
götland under senare delen af Gustaf Ls regering delades i fyra lagsagor;
detta är emellertid ej fullt riktigt, ty genom k. brefvet 2% 1550 förordnade
konungen endast fyra ”gode män”, af hvilka två skulle äga att döma lagmans
dom uti halfva vestgötska lagsagan och de andra två i den andra halfvan.
l redogörelsen för riksdagens utveckling finnas också ganska många felaktig
heter och oegentliga uttryck, af hvilka vi här endast påpeka några. S. 126
borde väl uppgiften om de ofrälse ståndens kallande till riksmöte 1319 kunnat
strykas, likaså berättelsen om 1470 års riksmöte i Upsala, ty detta s. k. riksmötes
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
