Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - H. B.: Naumann, Chr.: Sveriges statsförfattningsrätt. I. 1 och 2 - Matzen, Henning: Aschehoug, T. H.: Norges nugjældende statsforfatning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. B.
NORDISK TIDSKRIFT.
verklighet saknar all grund; det enda man vet är, att Sten Sture dagen efter
Karl Knutssons död d. v. s. den 16 maj 1470 utfärdade ett bref till den menig
het, ”som nu församlas till Upsala på S:t Eriksdag”. Protestantiska kyrkoherdar
voro väl närvarande redan vid 1544 års riksdag (s. 170); åtminstone synes
detta framgå af ett par bref från den tiden. Utskottsriksdagens ledamöter
utsågos af regeringen (s. 223) äfven 1630 och 1641 samt möjligen ännu
någon annan gång. Utskott för att bereda viktiga ärenden (s. 224) fore
komme nog före Karl XLs förmyndareregering t. ex. 1640 och 1644, om de
också ej voro gemensamma för alla stånden. Sekreta utskottets ledamöter
utsågos af Kristinas förmyndarregering äfven 1643; bönder tillkallades jämväl
före Karl XLs tid några gånger, nämligen 1627, såsom förf. själf på annat
ställe (s. 213) uppger, 1635 och 1638. Äfven före 1672 öfverlade sekreta
utskottet om inre angelägenheter t. ex. 1655 ora reduktionen. Mot förfrs
redogörelse för grefvarnes och friherrarnes rättigheter inom sina förläningar
under vasaperioden kan den anmärkningen göras, att de ej åtnjöto mer än
ordinarie räntan, kronotionden, sakören och presternas tax, men att de först
1644 fiugo de ovissa räntorna helt och hållet och de e. o. bevillningarne till
hälften. Till uppgifter, som väl inkommit i förf;s arbete genom förbiseende,
torde böra räknas omnämnandet (s. 65) af Eskilstuna såsom stad vid slutet
af 1300 talet, ehuru det ej fick stadsprivilegier förr än 1659, samt anmärk
ningen (s. 1 noten jfrd. med s. 142 noten), att Reuterdahls Svenska kyrkans
historia skulle upphöra att vara en källa för svenska samhällsskickets historia
vid medeltidens slut, då dock arbetet såsom bekant går till 1533. S. 236
har förf. kvar den dråpliga frasen: ”det var i krigets skola Karl (XI) skulle
ej blott lära läsa och skrifva” etc. Här har förf. sålunda lernnat en sista
fristad ät en gammal sägen, som den historiska granskningen för länge sedan
visat sakna all grund.
Det må nu vara nog med anmärkningar. Att skrifva det svenska sam
hällsskickets historia är ej någon lätt uppgift. Alla de stora och mångartade
svårigheter, som möta vid ett sådant företag, hafva ej af Naumann kunnat öfver
vinnas, företrädesvis emedan han ej kunnat ägna tillräcklig tid deråt; men få
torde dock hafva kunnat utföra arbetet bättre. Ställa vi det emellertid vid
sidan af Aschehougs för mångsidighet och noggranhet särdeles utmärkta
verk: Statsforfatningen i Norge og Danmark indtil 1814, så måste vi med
ledsnad erkänna det svenska arbetets underlägsenhet. Ehuru emellertid Nau
manns Svenska statsförfattningens historia, såsom vi nödgats visa, är ett långt
ifrån rnönstergildt arbete, så bör dock med tacksamhet erkännas, att han där
igenom likasom genom sina andra skrifter gjort dem, som studera den svenska
rätten, stora tjänster. Hans arbete för att fylla luckorna uti vår fattiga stats
rättsliga literatur började tidigt, och det är glädjande att se, med hvilken
förkärlek han ännu under ålderdomens dagar fullföljer detta värf, som emeller
tid under de senaste 20 åren med stor framgång upptagits af yngre krafter.
T. H. ASCHEHOUG: Norges migjældende statsforfatning. Førsto bind. Kristiania,
i kommission hos H. Aschehoug & C:e, trykt hos H. Tønsberg. 1875.
Det er nu over en menneskealder, siden ’’Lektor i Lovkyndighed” Friede
rich Stang’s ”Systematiske Fremstilling af Kongeriget Norges konstitutionelle
eller grundlovbestemte Ret” udkom; til dens ære skal det siges, at den, navn
lig som banebryder betragtet, er et godt arbejde, som har blivende værd;
men det ligger dog i selve forholdets natur, at der, medens tiden led, stær
kere og stærkere måtte spores trang til en ny fremstilling, som kunde optage
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
