Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Erdmann, E.: Om stenkolsindustrins utveckling i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ning då egde rum och skulle fortsättas. I ett mot slutet af 1640-talet
af Ida Skeel, Fredrik Rantzous enka, utfärdadt bref, angående byte
mellan åtskilliga hennes och kronans hemman i Luggude härad af
Malmöhus län, uämnes bland de förra Tincherup, nu Tiukarp, ”på
hvars grund det stenkolsgrafveri är”, såsom det heter.
År 1650 erhöllo följande fyra män, Jochim GersdorjJ till Tuuby
holm, Riddare, Råd och Ståthållare uti Köpenhamn, A.ml Urup till
Belteberga, Riddare och Befallningsman öfver Christianopcls län, Ivar
Krubbe till Wegeholm och Otto Kray till Woldbicrg, Ofverstc-sekre
terare och Befallningsman i Holsted kloster, efter att de tillkänna
gifvit sig redan hafva nedlagt kostnad på ett stenkolsverk ej långt
från Helsingborg, på Ivar Krabbes grund, och ämna uppsöka flera
stenkolsstreck inom riket, kungligt tillstånd att, före någon annan, an
lägga stenkolsverk inom Danmarks rike, samt medgifvande att af kro
nan erhålla behöfliga kronohemman och att deras arbetare skulle ”vara
för skatt förskonade”, dock med vilkor, att till kronan erlägga hvar
tionde uppbruten tunna stenkol, när två år efter verkets anläggning
förflutit. Snart därefter, eller i början af 1654, utfärdade konungen
privilegier för nämnde fyra män och deras arfvingar att, utan någon
tiondes erläggande, på kronans grund i Skåne och på Bornholm upp
söka och bryta stenkol *).
Under några tiotal af år torde nu stenkol hafva uppbrutits i trakten
norr om Helsingborg, dels af förenämnda fyra män, dels af andra, och
de uppbrutna stenkolen lära bland annat användts såsom belysnings
material vid Kullens fyr.
Sedan de gamla stenkolsbrotten i början af 1700-talet blifvit, på
uppdrag af dåvarande Bärgs-kollegium, tvänne särskilda gånger be
siktigade, af bärgmästarne Gripenhjelm ocb Lernoine, bildade sig 1737
ett bolag, hvilket af Bärgs-kollegium erhöll rättighet att i Luggude
och Rönnebärgs härader af Malmöhus län eftersöka och bearbeta sten
kolsbrott. Försöksborrningar troligen de första inom Sverige
föranstaltades, med från England införskrifne apparater, inom trakten
kring Helsingborg ända till flera mils afstånd därifrån, och därvid
upptäcktes 1737 vid Vallåkra (omkring 1,25 mil sydost om Helsing
borg) ett nära dagytan liggande, ungefär 7 tum tjockt stcnkolslager,
som därefter bearbetades i 6 eller 7 år, under hvilken tid vid pass
5,000 tunnor stenkol upptogos. För kolbrytningen användes gruf
arbetarc från Sachsen och Dalarne.
Är 1744 upptäcktes genom borrning en s—lo decimaltum tjock
kolflöts vid Boserup, nu Bosarp (omkring 2 mil öster om Helsing-
*) Ofvanstående uppgifter, rörande den första kännedomen af stenkolsförekorasten
i Skåne, äro hemtade ur Kongl. Danska Geheimearkivets handlingar angående Skåne m.
fl. nu svenska landskap, och hafva benäget delgifvits författaren genom Generaldirektör
L. B. Falkman.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
