Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Erdmann, E.: Om stenkolsindustrins utveckling i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
sydostliga fortsättningen af de skånska stenkolsförande lagren. An
talet kolflötser är å Bornholm större än i Skåne; man har nämligen
iakttagit ända till 17 stycken, i mäktighet växlande mellan några tum
och 3 fot. Endast några hafva varit belagda med arbete, i Bagå,
Hasle och Sorthat kolfält. De ligga i allmänhet ej så flackt, som hos
oss, utan intaga en ganska starkt lutande ställning, vid det sist nämnda
kolfältet uppgående ända till 70° från horisontalplanet Schakten äro
mellan 100 och 200 fot djupa. De bornholmska stenkolen äro i all
mänhet icke så goda som de bättre sorterna skånska, och innehålla, i
motsats till dessa, ej sällan ganska mycket svafvelkis. Mest likna de
kolen vid Stabbarp i Skåne. Ar 1871 voro både Hasle och Bagå
kolgrufvor i gäng och på båda ställena uppfordrades jämte stenkol
äfven eldfast’ lera, men för närvarande sker kolbrytning endast vid
Bagå (Klausemölle), där två flötser bearbetas med en styrka af om
kring 50 man. Hela produktionen var 1876 endast 42,000 tunnor
å 51/2 kub.-fot. År 1870 var utbytet vid Hasle 24,000 kub.-fot och
hade då i 25 år varit ungefär lika.
Angående koltillgångarne på Färöarne hafva meningarna varit
delade. Det torde dock numera få anses konstateradt, att ganska be
tydliga koltillgångar där förekomma. I synnerhet på Suderö, en bland
de största af dessa öar, finnes (enligt Th. Nordström) ett svart, dels
glänsande, dels mera matt och skiffrigt kol, troligen närmast hän
förligt till hvad man kallar brunkol. Bärgarten, hvaraf ön för öfrigt
består, är basalt i tydligt skilda bäddar, och mellan dessa bäddar, vid
1,000—1,300 fots höjd öfver hafvet, ligger en 3—5 fot mäktig, sam
manhängande kolflöts tämligen horisontelt utbredd. Sextio fot under
denna finnes en annan, men mindre kolflöts. I följd af kolflötsens
föga lutande ställning och dess läge högt uppe i en fjällsluttning, in
vid god hamnplats, böra kolen kunna både bekvämt och billigt till
godogöras utan att dyrbara schakt och pumpinrättningar behöfva an
läggas, samt direkt lastas på fartyg. Ännu har likväl ingen kolbryt
ning egt rum.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
