Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Leffler, L. F.: Rökstenen och Frithiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rings Drapas :
Sitter i högen
Gängaren *) gode
Slagsvärd vid sidan
Skölden på arm.
Man jämföre
Rökstenens och
Rustad (hvarvid i främsta
rummet är att tänka på svärdet)
på gångarn
sitter nu
öfver skuldran
skölden är hängd.
Ræd piörikr
hinn pormödi
stillir flutna
strandu Hræidmarar;
NORDISK TIDSKRIFT.
Härtill kan läggas, att de ord i den fornsvenska texten till Rök
stenens vers, hvilka ofvan återgifvits med gifrnilde kung, hafva sin
motsvarighet i det längre fram i Rings Drapa förekommande Karg
var ej kungen o. s. v.; de fornsvenska orden kunna emellertid äfven
tolkas som den främste hland Märingars ätt 2), hvarvid en annan likhet
uppstår mellan dessa ord och Rings Drapas högättad höfding.
Skildringen af den döde, högättade hjälten, sittande rustad med
sköld och svärd på sin gångare, redo att rida till Valhall, är sålunda
i ord och mening nästan fullt den samma i Rökstenens vers som i
Rings Drapa. Denna senare är, hvilket gör öfverensstämmelsen än
mer i ögonen fallande, affattad i samma versslag som versen å Rök
stenen, nämligen det älsta fornnordiska versslaget kviÖuhdttr (eller
starkaöarlag), 3) som återfinnes i Völuspå m. fl. eddasånger. Som ett
äkta prof på denna diktart 4) må Rökstenens vers här meddelas i sin
fornsvenska form, hvarvid bokstafsrimmen särskildt utmärkas:
’) Anmärkas bör dock, att den fornsvenska texten ej har detta ord gångare, som
här nyttjats i öfversättningen, utan därför nyttjar ordet goti (guti), ett ord, hvars bruk
därstädes för öfrigt är i hög grad anmärkningsvärdt. Med ledning af detta ords sanno
lika ursprung vågar nämligen Bugge den förmodan, att diktningen om Gjukungarne
Gjukungen Gunnars häst hette Goti möjligen var känd i Sverge långt före den tid,
på hvilken Rökstenen restes, ja, att dikter liknande dem, vi känna från den äldre
Bddan, funnits i Sverge.
2) Textens ord fikati mceringa anses nämligen af Bugge i inskriften hafva nyttjats
i samma mening af »gavmild mand», som hvartdera ordet har i den gamla norsk-isländ
ska skaldediktningen. Men då sJiati egentligen betyder något framstående (jfr i
svenska landskapsmål skate, ände, spets, trätopp, landudde m. m.) och mcéringr
kan vara ett nom. propr. såsom i fornengelskan, synes den andra, ofvan af mig före
slagna, tolkningen ganska möjlig. Man kunde då tänka sig, att den östgötske höfding,
som rest stenen, tillhörde denna samma ätt, Märingarnes, och genom att nämna ättens
namn i inskriften antydt sambandet mellan sig och minnesvårdens hjälte.
3) Med ett nyare och af flere skäl mindre lämpligt namn äfven kalladt fornyrhalag.
4) Tegnérs behandling af versformen är icke alldeles forntrogen. Det förnämsta
felet är i korthet och med hänsyn till nysvenskan uttryckt —, att en daktyl införts
som regel i första versfoten i st. f. en troké. Så borde det t. ex. heta; Kraften, gode
gudars gåfva i st. f. Kraften de gode gudarnes gåfva.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
