Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Literaturöfversikt - Nyblom, Carl Rupert: Nordisk Skönliteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var i Ungdommens Dage;
LITERATUIIÖPVEHSIKT.
Jeg tænker vaart Regnskab gaar op.
Den sista strofen i dikten taga vi oss friheten meddela i dess helhet både
för innehållet, som utgör en fortsättning af det nyss anförda, beh för formen,
som utgör en belysning af ofvan gjorda anmärkning:
Thi har jeg end sagt Dig dröje Ting:
Det var i Dit eget Sprog.
Og Sprogets böljeude, blöde Klang
Har jeg hamret og filet og passet i Sang,
Slaaet i Sving og nittet i Ring
Til det toned af Bolgens Malm.
Endt er nu Kiv og Kvalm.
Jeg kunde vel læspet mig lettere ind
I mangen et fölsomt Fljerte
Med fagre Ord og med Bönner:
Jeg lærte min Sang hos den stærke Vind,
Greb Bölgernes Glæder og Smærte;
Jeg elsker mit Land, jeg skriver mig ind
Bland dets gode, dets ægte Sönner.
Denna nyväckta kärlek till fosterlandet hos Drachrnann har tagit sig ett
särskildt och gripande uttryck i hans sista arbete ”Derovre fra Grænsen”,
som varmt kan anbefallas åt hvarje verklig vän af våra grannar i söder. För
en svensk ligger vid läsningen af denna bok en egendomlig förnimmelse däri
att finna en yngre dansk röna inflytelse af Runeberg under samma förutsätt
ningar, som frambragte dennes ”Fänrik Ståls sägner”, nämligen känslan af
ett fåtaligt folks hjältemodiga men fåfänga karnp mot öfvermakten. Det är
icke första gången Drachrnann befinner sig inne på Runebergs spår, men här
har han själf uttalat likheten. Han vandrar öfver Dybböls höjd, ”det danske
Termopylæ”, som han kallar det, kommer där i sällskap med en sötare, som
varit med i striderna 1864, får af honom en drastisk och lefvande skildring
af kampen, sådan som den menige kunde se den, och han benämner honom
sjelf ”en dansk Fänrik Stål i Skorstensfejeruniform”. Boken är vackert skrif
ven allt ifrån den ypperliga början, då vi sättas in i situationen en frisk
Aprilmorgon på ångbåtens däck, ända till besöket vid de fallnes grafvar i
Böffelkobbel, och den har många gripande punkter, såsom först då författaren
vandrar uppför Dybböls höjd och i liknelser förgäfves söker uttrycka hvad han
erfar vid detta möte med den ödesdigra valplatsen, vidare då han framhåller
motsatsen mellan det tyska segerraonumentet och ”de Danskes Monument
den gamle Dybböl Mölle”, som han föreslår att intagas i alla danska barn
böcker, på det att bilden af den trogna väderkvarnen, som är så äkta dansk
och sett så mången tapper bragd, måtte riktigt etsas in i de unges fantasi:
och slutligen stormningen af skansen och sotarens skildring af hvad han då
erfor, en bild, som i verkan torde kunna jämföras med Prosper Mcriinées be
römda ”L’Enlévement de la redoute”. Framställningen illustreras af fint ut
förda teckningar och en och annan dikt, af hvilka ett par äro författade i
Runebergs stil.
Om de svenska arbetena kunna vi fatta oss kort, dä det ena är en sam
ling, det andra en öfversättning. Hvem minnes ej den gamla ”Nordstjernau”
med sina ofta vanstälda stentrycksporträtt af våra literära personer före 1850
och sina vittra bidrag, som då alltid raottogos med längtan och värme? Här
finna vi i ”Literärt Album” ett åternpplifvande af samma tanke; porträtten
äro väl utförda i stålstick men icke svenska, namnen äro i de flesta fall
framstående, utstyrseln är ypperlig och bidragen oklanderliga, stundom goda.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
