Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Nyblom, C. R.: En blick på det antika Roma hösten 1877. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BLICK PÅ UET ANTIKA ROMA.
kommit i dagen, och af dessa kvarstå flere, såsom på Piazza Manfredo
Fanti, inom själfva bangården och på Piazza del Maccao bakom Dio
cletiani termer. Af dessa är den senaste otvifvelaktigt den intres
santaste, emedan den visar att muren har varit dubbel; innanför den
väldiga yttermuren är nämligen på något afstånd rest en annan af
mindre kvadrer, hvars uppgift förmodligen var att stödja den inre
vallen och hålla den i behörig sluttning. För öfrigt kan man bäst å
denna del af muren studera dess konstruktion och dimensioner samt
se, huru en port i den anbragtes ; här befann sig nämligen i forna
dagar Porta Viminalis. Tyvärr hafva äfven sträckor af den. gamla
muren måst tillintetgöras för att lemna rum åt de nya bygnaderua;
så är fallet vid det nya finanspalatset, så där Via Principe Umbcrto
skär Via Mazzini, med flera ställen. Men öfverallt, där detta varit
nödvändigt, har den undanröjda fornlcmniugens plats blifvit på det
noggrannaste utsatt på plankartorna, så att vallens sträckning numera
kan med fullkomlig säkerhet angifvas.
Utom Servii Tullii agger har inom denna af municipiets arkeo
logiska kommission genomforskade och nynppgräfda rymd ett högst
intressant arkitektoniskt fynd blifvit gjordt, hvilket vi slutligen skola
i korthet beröra. Det är en bygnad som man kallat Mecænas’ Au
ditorium. I Mars månad 1874 upptäckte man nämligen icke långt
från Gallieni båge, där Servii Tullii agger slutade vid den forna Porta
Esquiliua, inom en villa, som gränsade intill Via Merulana, en half
cirkclformig ruin. Vid fortsatt gräfning visade sig denna tillhöra en
stor och präktig rektangulär sal, som på den ena af smalsidorna slu
tade med en halfcirkelformig nisch, i hvilken sju koncentriska sittsteg
voro auhragta ungefär på samma sätt som i en teater. Af yttermu
rarnes beskaffenhet fann man, att bygnaden äfven under forntiden va
rit till en del underjordisk, och att den icke höjt sig mer än fyra
meter öfver den gamla marken, medan största delen däraf eller nio
meter legat gömd under den. Väggen, som är utförd af förträffligt
”opns retieulatum”, har i absis fem rektangulära nischer ofvanför en
sockel, som löper kring det öfversta sittsteget; sidoväggarne ha hvar
dera sex ungefär liknande nischer, hvilka åter löpa i jämnbredd med
det. lägsta sittsteget. De ha alla stor likhet med igenmurade fönster.
Men de fortsätta icke rundtorn hela salen, ty på dess andra smalsida
midt emot absis befinna sig lemningarna af ett slags tribun eller ka
teder. Hela salen har varit hvälfd, och i detta takhvalf har ljusöpp
ningen varit anbragt, såsom förhållandet äfven är med andra lemnin-
O O 1
gar från den romerska fornverlden, t. ex. i en underjordisk sal i Li
vias villa vid Prima Porta bortom Ponte Molle, och den yngre Vis
conti tror till och med, att denna öppning kan ha varit glastäckt, ty
stora skifvor af antikt glas ha blifvit funna bland gruset och tillvara
tagits. Hvad angår bygnadens läge, är det märkligt att den ligger in-
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
