Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Åkerman, Richard: Om den svenska järnhandteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Sveriges järntillverkning, ty stenkol förekomma endast i landets syd
ligaste del, Skåne och möjligen södra Halland. Stenkol har vid Hö
ganäs och på ett par andra ställen i den nordvästra delen af Skåne i
ringa myckenhet brutits ända sedan 1600-talet, men det är likväl först
efter 1870, som några mera omfattande och genomgående undersök
ningar af dessa trakters stenkolstillgångar kommit till stånd. Där va
rande stenkolslager tillhöra sannolikt Lias-forraationen, men man har
dock icke af de hittills funna försteningarna kunnat med full säkerhet
afgöra, om dessa stenkolsbildningar äro att räkna till sagda formation
eller till den öfversta och yngsta delen af Trias.
Som redan åldern antyder, äro dessa stenkol icke af allra bästa
beskaffenhet. De låta strängt taget icke kåksa sig, och hafva i all
mänhet visat sig vara mycket askföraude, hvartill kommer att lagren
vanligen icke äro mer än omkring 2 fot mäktiga.
I de öfriga delarne af Sverige kan man dess värre ej ens hafva
något hopp om att påträffa stenkol, ty om de nyss nämnda trakterna
undantagas, så härstamma de bärgarter, som bilda landets stomme,
från stenkolsformationen föregående bildningar, såsom framför alt
den azoiska eller urformationen, men äfven den siluriska formationen,
under det att de yngre aflagringarna endast tillhöra den nyaste geolo
giska tiden, de kvartära bildningarna.
I Skåne finnas inga sådana järnmalmer som de i Sverige, annars
vanliga, magnetit och. järnglans ; men omöjligt är icke att man vid
sökandet efter stenkol kan korama att där äfveu påträffa järnleror*),
och i sådan händelse hör naturligtvis, under förutsättning att de skån
ska stenkolen visa sig fullt dugliga för masugnsprocessen, en betydlig
järntillverkning där kunna uppstå. Men skulle afsevärda lager af
järnleror i Skåne icke komma att påträffas, så torde dess stenkolstill
gångar näppeligen komma att under vanliga förhållanden väsentligt
gagna den svenska järnhandteringen, ty afståndet emellan denna pro
vins och Sveriges stora malmbälte är så betydligt (vid pass 50 mil)
att frakten för dessa kol vid de flesta järnverken sannolikt blir nästan
lika hög, och flerestädes till och med högre än för de bättre engelska
stenkolen, hvilka i följd af att Sverige exporterar vida mera till Eng
land än det därifrån importerar, kunna i de svenska hamnar, som
hafva större träskeppning, erhållas långt billigare än man med hänsyn
till det stora afståndet dessa länder emellan skulle kunna tro. Hitin
tills åtminstone har i alla fall Skånes stenkolsbrytning icke varit större
än att den inom vida närmare belägna trakter kunnat finna en mera
naturlig afsättning än i bärgslagerna; men omöjligt är dock ickc att
den med tiden äfven kan komma att fylla åtminstone någon del af
de sydligast belägna järnverkens bränslebehof.
*) Ett obetydligt lager af dylik järnmalm, som vid degelprof lemnat 39,5 % tack
järn med 0,t3 % fosfor, är vid Höganäs redan kändt.
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
