Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Åkerman, Richard: Om den svenska järnhandteringen - Järnmalmerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSKA JÄRN HÅNDTERINGEN.
begagnas, äfvensom vid de större gruffalt, där takbrytning införts,
torde dock dylika hissinrättningar kunna blifva fördelaktiga och t. o. m.
nödvändiga, om malmbehofvet en gång skall komma att kräfva mycket
stora brytningar.
Vattenuppfordringen sker oftast medelst under hvarandra anbragta
sug- och lyftpumpar eller s. k. pumpsättningar, af hvilka hvar och en
har 30 å 36 fots längd; men i djupare grufvor användas ock de för
dem vida äudamålsenligare tryckpumparne med en tryckhöjd om ända
till 700 fot. Det största lodräta djupet i någon svensk järngrufva är
för närvarande vid pass 850 fot.
Vid mindre grufvor har man stundom gemensam kraftmaskin för
både malmens och vattnets upphemtning; men i allmänhet begagnas
särskilda motorer för dessa ändamål. Till följd af Sveriges rikedom
på vattendrag finnes i närheten af de flesta grufvor vattenkraft att
tillgå, och för att från vattenfallen till grufvorna öfverbringa kraften
användas dels s. k. konstgångar af trä och dels linledningar. Dessa
konstgångar, som någon gång kunna hafva cu längd af ända till 10,000
fot, äro mycket vanliga för kraftens öfverbringande till pumpverken,
men begagnas numera aldrig för malmuppfordringen, utan när af
ståndet emellan grufvan och närmaste vattenfallet är för stort för an
vändande af liuledning, så begagnas till sist nämnda uppfordring
vanligtvis ångkraft. Äfven till vattenupphemtningen måste stundom
sist nämnda kraft användas, och år 1876 funnos vid Sveriges samtliga
grufvor af alla slag 130 ångmaskiner; men af dessa hade de flesta
endast 10 till 16 hästars kraft. Att för öfrigt de vid grufvorna be
gagnade ångmaskinernas både antal och styrka måste komma att med
tiden betydligt ökas, är en naturlig följd så väl af grufvornas till
tagande djup som af det ökade malmbehofvet, ty mången vattenkraft,
som nu kan vara tillräcklig för en liten malmupptagning från ett ringa
djup, kan icke räcka till för en större malmfångst från ett ökadt djup.
Om det för järnhandteringen lysande tidskede, som började 1871
och slutade 1873, undantages, har af förut anförda skäl det hittills
erforderliga årliga malmbehofvet i förhållande till Sveriges malmtill
gångar i allmänhet varit så måttligt för att ej säga ringa, att det van
ligen utan någon svårighet kunnat fyllas; därför var också priset på
järnmalm före nyss nämnda tid vid de flesta grufvorna så lågt, 20
till 40 öre per ctr, att med få undantag grufegarnc endast hade till
mål att med möjligast lägsta tillfälliga omkostnader uppskaffa det lilla
malmförråd, som för året ansågs behöfligt. Ett dylikt förfaringssätt
är emellertid i många fall oförenligt med en rationel grufbrytning,
och fråga kan dessutom vara, om en dylik ens är möjlig i sådana
grufvor, där, såsom här på några ställen ännu är händelsen, samma täm
ligen vertikalt stående malmfyndighet icke bearbetas af ett enda bo
lag, utan är uppdelad på flere olika egarc, som arbeta i hvar sin grufva
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
