Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Naturvetenskaplig literatur vid Upsala universitets jubelfest 1877 - V. W.: Swederus, M. B.: Botaniska trädgården i Upsala 1655-1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATTJRÖF VERSIKT.
1654 återvände till fäderneslandet, medförde lian en i utlandet inköpt stor
samling lefvande växter och frön, med hvilka han i Upsala gjorde första bör
jan till den länge omtalade botaniska trädgården. På egen bekostnad lät han
uppföra drifhus och andra nödvändiga byggnader. Statsanslag, om också till
mindre belopp, erhölls; och genom Rndbecks outtröttliga omsorger stego träd
gårdens växter hastigt till ett sådant antal, att han blef istånd att år 1658
utgifva en förteckning på 1052 särskilda sorter, som odlades i trädgården.
Bland dessa befinner sig äfven potatisväxten, som då odlades hnfvudsakligen
som prydnadsväxt. Ett tillägg till denna katalog utkom 1666, upptagande
649 växtformer; och år 1685, då lindbeck utgaf sin sista förteckning öfver
trädgårdens växter, nppgingo de till ett antal af 1873. I denna katalog upp
tagas också åtskilliga sällsyntare svenska växter, t. ex. den norrländska Ca
lypso borealis. Ar 1702, då Upsala härjades af en förödande vådeld, led äf
veu botaniska trädgården stor skada. Under Olof Rudheck den yngre, hvilken
redan år 1691 efterträdt sin fader såsom botanices professor, blef den ej heller
någonsin hvad den förut varit, isynnerhet som under det stora nordiska kriget
medel saknades att sätta honom i tidsenligt skick.
Är 1740 gick Olof lindbeck d. y. ur tiden och efterträddes följande året
af Carolus hinnoms, under hvars vård trädgården erhöll sin största utveckling
och glans. Linnæi redan då stora namn gjorde det för honom jämförelsevis
lätt att väcka vederbörandes intresse för institutionen. Medel ansiogos därför
snart till dess iståndsättande; och Linnæus själf egnade sig med största ifver
åt detta arbete. Trädgården i sin helhet omlades, växterna omordnades, för
den tiden präktiga växthus byggdes och bostad åt prefekten *) inrättades i
själfva trädgården. En disputation om botaniska trädgården, som utkom 1745,
lemnar en upplysande skildring af dess inrättning och växtantal under Liu
næi första tid. Är 1748, då Linnæus utgaf första delen af ”Hortus Upsa
liensis” (bcskrifning öfver Upsala botaniska trädgård), räknade trädgårdens
växter 514 slägten med 1087 arter, de inhemska oberäknade, och år 1753
hade de ökats till 541 slägten med 1434 arter. Linné var alt framgent out
tröttlig i att arbeta på ökandet af trädgårdens växter. Han stod i ett stadig
varande utbyte af växter och frön med alla de förnämsta af den tidens bota
nister och trädgårdsodlare. Värdefulla gåfvor tillströmmade i riklig mängd.
Till och med en del af Europas regenter, såsom konungen af Frankrike och
kejsarinnan af Ryssland tillsände honom frön för trädgårdens räkning. Ge
nom hans till nästan alla verldens delar utsände lärjungar ökades trädgårdens
samlingar betydligt; så att Upsala botaniska trädgård pä den tiden var, om
ej den förnämste, såsom Linné själf trodde, så åtminstone en af de allra ri
kaste i verlden. Trädgården var också Linnés käraste vistelseort. Där gjorde
han sina vetenskapliga undersökningar, där höll han sina föreläsningar och
demonstrationer för de studerande, där anstälde han sina praktiska rön i afse
ende på medicinskt och ekonomiskt vigtiga växters härdighet för vårt klimat “).
Men trädgården var under Linnés tid ej blott en botanisk utan äfven en
zoologisk. Ett ej ringa antal såväl däggdjur som foglar underhölls i den
samma, tjänande såsom studiematerial för Linné själf och såsom undervisnings-
*) Såväl denna som en del af växthusen linnas ännu kvar. Den förra användes nu till
boställe ät universitetets director musices och de senare äro ombyggda till nationslokal ät
Ostgöta vid universitetet studerande nation.
**) Att L. i detta afseende någon gång hyste alt för sangviniska förhoppningar är mer
än förlåtligt. Exempelvis må anföras, att han hade hoppats att kunna acklimatisera the
busken i Sverige. Då han slutligen efler inånga misslyckade bemödanden år 1763 till sin
stora glädje erhöll en lefvande thehuske frän Kina, visade det sig emellertid att denna för
hoppning var fåfäng.
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
