Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - Noreen, Adolf: Kock, Axel: Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent - Nyblom, C. R.: Runebergs öfversättare (Eirikr Magnússon och Max Vogel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf Noreen.
Runebergs öfversättare.
NOEDISK TJDSKKIFT.
ter först senare och då vållade det ungefär samtidiga genomförandet af
den nysvenska accentueriugslagen. samt att trestafviga ord fordom hade levis
pä penultima, ej såsom nu pä ultima. Som förf. synes vara okunnig om det
stöd denna hans teori kan hämta frän det nuvarande uttalet af en del tre
stafviga ord i vissa delar af norra Sverige, vilja vi här nämna, att vi
varit i tillfälle iakttaga, det t. ex. häradet, friheten, ämbaret, kärilet, hem
manet efter norrlänningars uttal ännu i denna dag hafva levis på penul
tima. I afseende på levis inflytande på språket kommer förf. till det öfver
raskaude, men som vi tro fullt riktiga resultatet, att levis är orsak till bevaran
det af de fulla ändelsevokalerna i svenskan (i motsats till danskan, hvilken
saknar levis), samt att den varit åtminstone bidragande orsak till svenskans
bevarande af tenues i mid- och slutljud. Af detta levis konserverande infly
tande förklaras nu bland annat, hvarför fsv. gavu blifvit nysv. gåfvo, under det
att kallapu nu är kallade; hvarför fsv. andar är nysv. andar, men fsv. domarar
är nysv. domare o. s. v. Arbetet afslutas med en exkurs om nysvenska
böjningsformers utveckling ur fornsvenska samt ett bihang, utförligt redogö
rande för accentuationen hos tvästafviga ord på -el, -er, -en i nysvenskan.
Till sist kunna vi ej underlåta att uttala den önskan som tvifvelsutan
delas af alla läsare af förf:s arbete —, att detta snart måtte följas af ett annat
dylikt, behandlande sammansatta ords accentuering, enär det vore önskligt,
att äfven dessa senare finge del af den förträffliga utredning, som förf. visat
sig i stånd att gifva, af den visserligen tacksamma, men därför ej mindre
kinkiga accentuatiousfrågan.
Johan Ludvig Runebergs lyrical songs, idylls and epigrams, done iuto english by
Eirikr Magnusson, M. A. and E. H. Palmer M. A. London 1878.
Ansgewälllte Gfedichte von JOHAN LUDVIG RUNEBERG. Deutsch von D:r Max Vo
gel. Leipzig, 1878.
Runeberg har alltid varit populär både inom och utom de skandinaviska
länderna, men efter hans död tyckes denna popularitet i utlandet hafva steg
rats. Förr nöjde man sig med att öfversätta Fänrik Ståls Sägner eller de
större diktverken af hans hand; nu har man äfven kommit underfund med,
att han är en lyrisk skald af första ordningen både i afseende på innehållet
och konstformen, och på en gång föreligga tvänne öfversättningar till ett par
af verldens mäktigaste kulturspråk, bjudande dessas af lyrik öfverliödande lite
raturer på de enkla och okonstlade alstren af Eunebergs sångmö. Ty enkla äro
dessa sånger och visor, och gamla äro de äfven, men de äro af äkta metall, och
derför skola de äfven förblifva evigt nya. Redan är 1830 utgaf Runeberg, som då
var 26 år, en mängd af dem i första delen af sina dikter jämte sin svenska
behandling af Serviska folksånger, hvilka voro så nära beslägtade med hans
egen poetiska uppfattning och haft ett så afgjordt inflytande på hela hans
diktning, utan att därför göra denna mindre originel. Dä han år 1832 bör
jade utgifvandet af Helsingfors ’Morgonblad, inflöt i dess årgångar, i synnerhet
den första, en mängd af de visor, hvilka nu betraktas som hans bästa ska
pelser i denna diktart, såsom exempelvis för 1832: ”Tjensteflickan”, "Bjö
mansflickan”, ”Roddaren”, "Bondgossen”, "Jägargossen", ”Fogelfäugaren”, hvilka
bilda en egen grupp af lyriska skildringar ur folklifvet, jämte flere stycken ur
Idyll och Epigram; för 1833: "Hvem styrde hit din väg?”; för 1834: ”Mitt
lif”; för 1835: ”Till lyckan”, ”Skördefesten” (sedan kallad "Söndagsskördcn”),
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
