Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Runebergs öfversättare (Eirikr Magnússon och Max Vogel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVEESIKT.
"Den gamle” o. s. v. Nog af, de yngre bland dessa visor äro öfver fyrtio
år, de äldsta torde redan räkna sitt halfva sekel. Och huru många äro de
väl i det hela? Tillsammans med de små reliefbilderna i Idyll och Epigram
stiga de till halftannat hundra. Det måtte dock ligga en egendomlig troll
makt i Runebergs poesi, då ett hundra femtio smärre lyriska utgjutelser, skrifna
på ett för de flesta utländingar okändt språk, nu ungefär femtio år efter sitt
första framträdande i en finsk tidning locka öfversättare på engelska och tyska
att gripa sig an med det ingalunda lätta arbetet att öfverflytta dem till sina
olika språk och bjuda dera som en sund spis åt öfverraättade fantasier.
De som härvid utan tvifvel haft det svåraste arbetet, äro de engelske tol
karne, Eirikr Magnusson och E. H. Palmer, af hvilka utan tvifvel den förre,
som äfven står främst på titelbladet, genom sin intima kännedom af båda
språken och sin märkbara böjelse för det saxiska elementet i engelskan, torde
förtjäna brorslotten af vår tacksamhet för ett i de flesta fall ypperligt utfördt
verk. Svårigheten ligger först och främst i öfversättningens på nästan hvarje
rad tydligt uttalade sträfvan att vara så vidt som möjligt ordagrann och följa
det svenska originalet steg för steg. Den ligger vidare i hvarje särskild dikts
omutliga stränghet i att med spegeltrohet återgifva äfven originalets mången
gång rätt svåra metriska form, och denna svårighet ökas till det otroliga, när
det gäller att på engelska, hvilket språk, som bekant, helst i sin versbildning
använder manliga slut, öfversätta dikter, hvilka, såsom i italienskan är fallet,
ega endast kvinliga rimslut eller, såsom i svenskan är det vanligaste, blanda
kvinliga och manliga rirn om hvarandra, men med öfvervigt för de förra. Of
versättningen brister icke en enda gång i detta hänseende. Man möter prof
därpå först i öfversättningen af ”Det ädlas seger”, (The noble victorious), som
i den engelska drägten tager sig ypperligt ut, äfven om man ej kan fullt gilla
den tvenne gånger upprepade orätta cesuren i ”upon”, dä det heter:
And he sees her eye npon his own eye gazing,
såsom öfversättning af:
Yi möta samma sak vidare .i öfversättningen af ”Lärkan”, och ”Majsång",
som ha fyra, oeh ”Flyttfoglarne”, som har tre kvinliga rim i strofen. Sin
höjdpunkt når detta i "Mina dagar” och ”Vårmorgonen”, af hvilka den förre
år en italiensk ottava rima, den senare en sexradig strof, bägge med endast
kvinligt tvåstafviga rimslut. I ”Torpflickan”, ”Höstaftonen” och ”Kärlekens
förblindande” upprepas ännu en gång dessa svårigheter, likasom i några se
nare dikter; men denna böjelse för kviuliga rim tyckes dock företrädesvis ha
tillhört Runebergs första, närmare romantiken stående skaldskap, ty den för
svinner efterhand. Het finnes tillräckliga svårigheter redan ide visor, i hvilka
manliga och kvinliga rim äro på vanligt svenskt sätt blandade och icke en
enda gång klickar öfversättningen i detta hänseende. Men huru kan den reda
sig, då tvåstafviga rim ej finnas i erforderlig mängd, torde man fråga. Jo,
genom att sammansätta tvänne enstafviga ord till en tvåstafvig versfot. Det kan
dock icke nekas, att detta är en nödhjälp, som väl ofta lyckas, men som ibland
äfven förefaller, om icke stötande, dock en smula tvungen. Vi vilja anföra
några exempel. De små ord, som vanligen användas för att fylla tomheten
äro ”here” (song here along here), ”or” (braes, or lays, or), ”now" (call
now all now), ”and" (make and awake and), ”there” (erect there
bedecked there), ”on” (float on boat on), ”her" (behold her hold her),
”is” (free is she is), ”then" (giave then slave then grave then, rim
mande i samma strof), "not” (display not betray not), ”too” (tongue, too
song, too), ”on” (glee on wee one), ”off” (borne off shorne off).
Ocli han ser dess öga på sitt öga stanna.
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
