Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Runebergs öfversättare (Eirikr Magnússon och Max Vogel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
To a peasants cottage carae a warrior,
Bist Du Avohl übereich?
NORDISK TIDSKRIFT.
hörliga trokéerna äro motbjudande för engelskan. Huru denna del af arbetet
lyckats, tillåta vi oss att belysa med återgifvandet af den bekanta herrliga
lilla dikten om bonden och den gamle krigsmannen:
Bowed Avith years, a Avooden leg to Avalk Avith.
Calra, for him the peasant filled a glass up,
Offering it, adressed the poor old soldier:
”Father, tell me, Avhat didst thou think of it,
When in battle foeraen did surround thee,
Shots Avere cracking and the hullets Avhistling?”
Raised his glass and answered the old soldier;
”Like thyself, Avhen soraetimes in the autumn
Hail around thee AAdiistles, lightning flashes,
While thou’rt saviug, for thine OAvn, the harvest”.
Som läsaren ser, är i de här meddelade profven originalets anda och
form på ett beundransvärdt sätt bibehållen, och de anmärkningar, som blifvit
gjorda, bero mestadels på språkets egen raotsträfvighet mot former, som falla
sig naturliga på svenska, men icke på engelska. Derernot lämpar sig dikter
nas anda med deras enkelhet och genomskinliga klarhet förunderligt väl för
det engelska språket, och dess ordformer smyga sig så noga efter den sven
ska förebilden, att mycket ofta återgifningen går ord för ord. Att så är fal
let, beror naturligtvis på öfversättarnes beundransvärda talang och språkför
måga, men till icke liten del, måste det äfven tillräknas språket själft. Ty
säkert är, att den engelska och svenska språkformen äro mycket närmare be
slägtade med hvarandra i karaktär och uttryck, än den svenska och den tyska,
en erfarenhet, som anmälaren vid metriska öfversättningar från båda språken
mångfaldiga gånger haft tillfälle att göra. Det skulle för öfrigt vara in
tressant att närmare känna, hvilken verkan dessa enkla sånger göra i Eng
land på sinnen, som genom den nyare, halft metafysiska, halft raffineradt sin
liga lyriken hos Robert Browning och Swinburne blifvit vanda vid lyrisk un
derhållning, pepprad med högtflygande abstraktioner, skrufvade concetti eller
öfverdrifna forrafinesser. Här finnes ingenting af något sådant, här är allting
klart som vårhimmelen, enkelt som naturen och rent som ett sundt ynglinga
sinne, hos hvilket en kraftig och naturlig sinlighet lyftes och förädlas af en
idealitet och en formel måtta, som tyda på studier af de största förebilder
inom antik och modern poesi, under det öga och öra äro öppa för alla ome
delbara intryck af oragifvande natur och folklif.
Doktor Max Yogel, den tyske öfversättaren, har med sitt lands vitterhet
icke införlifvat Runebergs lyrik i hela dess omfattning utan han har öfversatt
först utvalda lyriska stycken och sedan till dessa fogat Idyll och epigram,
Mindre episka dikter och Legender. Han börjar med det ofvanför omtalade,
äfven på engelska återgifna stycket: ”Säg mig, du lilla fogel”, och dess första
rader lyda så;
Sag’ mir, Bu kleines Yogel
Dort auf “der Ulme Zweig,
An Frohsinn und an Tönen
Jämföras dessa verser med den förut meddelade engelska återgifningen, så skall
man genast se skilnaden mellan den tyska och engelska öfversättningen. Begge
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
