Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Montelius, Oscar: Schliemanns upptäckter i Mykenæ och deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ograverade. Utanför grafvarne funno de omkring 25 kolossala statyer
och en marmortafla”. Dessa såldes af Veli till en resande för ungefär
22,000 franc; benen och grafvarnes öfriga innehåll lemnades till två
guldsmeder i Tripolis, som skrapade guldet från benen och renade
det öfriga, hvarvid de erhöllo omkring 4,800 gramm (mer än 11 svenska
(tt) guld och silfver. ”Jag har denna berättelse”, slutar professor Pyr
las, ”af de två guldsmedernas egen mun och af min fader som såg
statyerna”. Förekomsten af dessa statyer i själfva grafkammaren kan väl
synas vara mindre sannolik, men det är möjligt att de hittats icke
uti utan utanför densamma och att de således kunna hafva i något
senare tid ditkommit. Uppgiften om det myckna i grafvarne funna
guldet och silfret kan däremot sägas hafva vunnit bekräftelse genom
Schliemanns fynd i grafvarne inom borgen. Det bör dock tilläggas,
att gamla nära Mykenæ boende män skola hafva gifvit Schliemann
ganska afvikande uppgifter om hvad Veli paschas arbetare funnit.
I Mykenæ finnas utom Atreus’ skattkammare fyra andra byggnader
af samma form, ehuru mindre väl bevarade. De tre mest förstörda
ligga i förstaden, utanför muren; den fjärde, som minst lidit af tiden,
är liksom den nyss beskrifna, belägen i den egentliga staden. Denna
graf, liggande helt nära den till borgen ledande Lejouporten, om
hvilken vi strax skola tala, blef undersökt af Schliemauu, eller rättare
af hans hustru, som troget bistått honom vid hans gräfningar både i
Troas och Grekland, modigt trotsande alla därmed förbundna faror
och mödor. Öfre delen af hvalfvet i denna graf har störtat in; mot
slutet af år 1820 försökte Veli pascha att intränga denna väg, men
hindrades däri genom utbrottet af den grekiska revolutionen. Liksom
Atreus’ skattkammare består denna byggnad af cu rund sal, fordom
med hvalfliknandc tak, och af en till denna sal ledande gång; men
det hela är mindre, och någon fyrkantig sidokammarc finnes icke. A
hvardera sidan af den ganska stora dörren har funnits en halfpelare,
och ännu ser man hålen för de tappar, kring hvilka dörrhalfvorna
vändt sig. I gångens fyllning hittades en mängd skärfvor af mycket
gamla lerkärl, men i själfva grafkammaren, hvilken måhända redan i
forntiden blifvit utplundrad, synes man nu icke hafva funnit något
annat som kunde gifva upplysning om byggnadens ålder än två större
stycken af marmorfriser, den ena blå, den andra hvit oeh prydd med
vackra spiralsirater. De lerkärlsbitar m. m. som nu påträffades i den
runda salen hafva nämligen sannolikt medföljt den förr ofvanpå graf
ven liggande jorden, som vid hvalfvets instörtande föll ned.
Utom de fem så kallade skattkamrarne i Mykenæ åro åfven, så
som ofvan nämndes ett par andra liknande byggnader kända i Grek
land. En ligger vid Heræon, ej långt från Mykenæ; en annan, kallad
”Minyas’ skattkammare”, finnes i Orchomenos. Den bar samma form
som de nu beskrifna och är bygd på samma sätt, men af hvit marmor.
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
